Hurra! Idag fick jag veta att både Folktrons väsen. Encyklopedi och Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender är nominerade till Publishingpriset 2022 i kateogorin fackböcker! Det känns ju galet roligt såklart. Och dessutom är även antologin Folktro. En besjälad värld där jag medverkar med en artikel nominerad, så jag har inte bara dubbla utan tredubbla anledningar att fira idag.
Läs mer här: https://publishingpriset.org/nominerade-2022-print/
Vill du lära dig mer om folktrons väsen för att inspireras i ditt eget skrivande? Under hösten kan du som bor i Stockholm gå på en kvällskurs arrangerad av Skrivarakademin (Folkuniversitet) med mig som lärare. Vi varvar föreläsningar med praktiska skrivövningar där litterär gestaltning av väsen står i fokus.
Kursen går på tisdagar mellan den 6 september och den 25 oktober klockan 17.15-20.15 (8 ggr.) på plats i Folkuniversitetets lokaler på Kungstensgatan 45. Allt skrivande sker under lektionstid, så du kommer inte att få några uppgifter att göra mellan kurstillfällena. Föreläsningarna behandlar väsen i nordisk folktro och mytologi men vi kommer även att ta upp väsen ur antikens berättarvärld och keltisk folklore. Vi kommer också att tillsammans diskutera och analysera exempel på hur författare och konstnärer gestaltar väsen samt litterära verk inspirerade av folklore. En del av tiden är också vikt för mer allmänna samtal om skrivande och inspiration.
Här kan du läsa mer om kursen, kursavgift och anmälan:https://www.folkuniversitetet.se/kurser-utbildningar/kommunikation-och-skrivande/skrivande/att-borja-skriva/stockholm/1142145/?bpid=66754
Varmt välkomna! Jag hoppas att vi ses där, för att tillsammans utforska förtrollade världar, märkliga varelser och magiska väsen.
Sommaren har varit lång och innehållsrik – och jag har inte hunnit skrivit särskilt mycket om den här. Därför rör jag mig nu långsamt baklänges, och i sicksack, genom sommarmånadernans begivenheter (de med anknytning till skrivande och folklore vill säga – lyckligtvis hade jag några veckor ledigt och vikt för bad och bärplockning också).
Jag börjar med den fantastiska, tvärvetenskapliga konferensen: The Fantastic in Cultural History – Inventorying a growing research field. Den gick av stapeln vid Linnéuniversitetet i Växjö 20-21 juni och organiserades av Anna Höglund och Cecilia Trenter. Här mötes historiker, litteraturvetare, religionsvetare och folklorister (eller ja, en folklorist – tråkigt nog var jag nog den enda folklorist/etnolog närvarande) för att diskutera fantastiska element i litteratur, film, musik, historieförmedling och andra former av populärkultur och hur dessa kan studeras ur både urkulturhistoriskt perspektiv och samtidsperspektiv. Det finns så mycket att säga om alla presentationer som gjordes – för mycket för att jag skall hinna skriva om det här. Men det jag kan säga är att jag nog aldrig varit på en konferens där jag haft så stor utbyte av alla presentationer förut. Det var givande och inspirerande att möta andra forskare som intresserar sig för liknande områden som jag själv gör men närmar sig dem utifrån andra ämnesperspektiv. Lite överväldigande också, eftersom det blev så tydligt hur sällan jag befinner mig i vetenskapliga sammanhang där dessa områden faktiskt står i centrum och inte i periferin.
Förutom presentationer och diskussioner är naturligvis konferensmiddagen en viktig del av upplevelsen. Det är förstås maten, lokalen och sällskapet som formar denna. Passande nog så hölls middagen på Teleborgs slott, en fantastisk inramning värdig konferensen fantastiktema. Teleborgs slott är, som vi fick höra från en av sällskapets historiker, Sveriges yngsta slott. Det byggdes av Greve Fredrik Bonde av Björnö som morgongåva till sin hustru Anna Koskull. De flyttade in år 1900 – och om hans tanke var att skapa ett romantiskt sagoslott så lyckades han. Vi satt i en liten sidosalong till matsalen vid ett vackert dukat bord med kandelaber, blommor och vit duk omgivna av porträtt av stiligt klädda adelsmän, rustningar och ett stort skåp som måste ha byggts på plats (och kanske leder till Narnia men jag fick aldrig tillfälle att prova). Men, som så ofta, var det mesta en illusion av en förfluten prakt. Greven dog efter åtta år och hans hustru följde honom 1917, då slottets ärvdes av en släkting. Efter det har det varit slottspensionat, flickskola, sommarbostad och så småningom hotell- och konferensanläggning. Jag önskar att jag kunde återge de lärda samtalen vid middagsbodet men om sanningen skall fram var det jag mest tänkte på under middagen vilken perfekt miljöinramning och karaktärsuppsättningen vi utgjorde för en deckare. Fast varken den mördade eller mördaren var någon i sällskapet förstås. Inramningen passade förstås även utmärkt för en spökhistoria – och ryktet säger att grevinnan faktiskt spökar på slottet som Vit dam. Fast hon är enligt uppgift ett vänligt och lungt spöke, som mest dröjer sig kvar för att vaka över sitt slott.
Lägg märke till stenlejonen som vaktar slottstrappan. De för inte bara tankarna till stenlejonet som Aslan väckte till liv med sin andedräkt i The last battle utan de skänker också tur till den som hälsar på dem med en klapp.
Och slutligen måste jag också berätta om den olyckliga fadäsen i början på konferensresan. När jag stod där på tågperrongen, nöjd med att ha fått med mig föredrag, matsäck och tandborste, tittade jag ner och upptäckte till min fasa att jag hade lyckats ta på mig omaka skor! Det hade väl inte varit så farligt om det var två fina skor men den ena var mina nästan utslitna, smutsiga gå-i-skogen-skor. Man tycker ju att, med tanke på konferensens tema och sagoslottet, att det åtminstonde borde dykt upp en riddare på vit häst (och ett par nya damskor i lagom storlek i ränseln) men nej – jag fick vackert bita ihop och försöka låtasas som ingenting. Men det gick ju bra det med.
Landar så sakteliga i vardagens bestyr efter att ha tillbringat stämningsfulla, om än ganska stressiga, sju dagar på Medeltidsveckan i Visby. I år var det fantasytema och jag höll flera föreläsningar om väsen utifrån olika perspektiv. Ett av dessa var just väsen i folklore och fantasy, där fokus låg på de spännande, och ganska snåriga, kreativa processer i vilka folklore inspirerar författare, konstnärer, serietecknare, filmakare, speldesigners som på olika sätt skapar populärkulturella uttryck – och hur dessa i sin tur påverkar den samtida föreställningsvärlden.
Det finns, glädjande nog, ett otroligt stort intresse för väsen, monster och andra märkliga varelser från folktron, myter, sagor och sägner idag. Det märktes inte minst under denna vecka, då jag fick ta del av många frågor, berättelser och kloka funderingar från människor som kom och lyssnade på mina föreläsningar eller sökte upp mig för att få böcker signerade. Tråkigt nog finns det inte riktigt beredskap från universiteten att fånga upp detta intresse – och forskningen när det gäller nutida föreställningsvärldar och fantasy som kulturföreteelse har kommit sorgligt mycket på efterkälken, inte minst inom etnologin/folkloristiken där man kan tycka att de borde haft en naturlig plats med tanke på ämneshistorien. Jag har fått många frågor om varför det är så – frågor som jag dessvärre inte har några enkla och entydiga svar på. Jag tror att det beror på en kombination av att akademin är en långsam värld där kunskapssökandet dessvärre försvåras av både bristande resurser och interna maktstrukturer. Men jag tror (hoppas) att det är en förändring på gång och att den vändande vinden letar sig in även i universitetens tryggt förseglade rum. Och det finns förstås trots allt många forskare att rekomendera: Historikern Bo Eriksson har skrivit flera fantastiska böcker om monster i kulturhistoriskt perspektiv och Mikael Häll, även han historiker, har forskat om hur erotiska möten med väsen beskrivs i trolldomsprotokoll. Folkloristen Camilla Asplund Ingemark har bland annat skrivit mycket läsvärt om troll och magi. Bengt af Klintberg behöver knappast någon presenstation – han har skrivit en stor mängd böcker om väsen, magi, berättande och mycket mer. Ulf Palmenfelt är ett annat exempel, hans böcker om berättande och berättelser är att rekomendera för alla som är intresserade av dessa områden. Religionsvetaren Catharina Raudveres avhandling om maran är underbar…det finns förstås många fler men jag känner att det här håller på att spåra ut så jag sätter punkt för litteraturtipsen här. Och för att knyta tillbaka till Medeltidsveckan kan jag säga till er som frågade efter vidare läsning efter föreläsningarna, att detta är några exempel på bra ställen att börja!
Medeltidsveckans nätter lystes upp av den vackraste av augustimånar och skimrande stjärnor. Mycket passade för ett vecka som inte bara är till för att locka historieintresse (och turister), utan också sagor och fantasi.
För den som är intresserad av månen i folktron kan jag berätta att jag kommer att ha en digital, och gratis, föreläsning om månen tillsammans med Tommy Kuseela arrangerad av Gamla Uppsala museum torsdag den 18 augusti klockan 19.00 (via deras FB-sida). Varmt välkomna!
Nu närmar sig årets Medeltidsvecka med stormsteg – och jag kommer såklart att vara där! För den som vill höra mig berätta om väsen finns det flera tillfällen:
8/8 kl. 11.15 Havsfrun, pirater och sjömonster: havets folktro. Sävesalen. Gotlands museum.
9/8. 11.15 Vildvittror, alver, orcher och skogstomtar – fantasyns väsen. Sävesalen, Gotlands museum.
10/8 kl. 14.00 Väsen i vikingatidens föreställningsvärld. St Lars ruin.
13/8 kl. 13.00 Folktrons väsen. Kapitelshusgården.
Varmt välkomna ❤
Biljetter (160 kr) köpes via www.nortic.se (sök på Tora Wall). På medeltidsveckan.se hittar hela programet med föreläsningar, föreställningar, konserter, marknad och stämningsfyllda stunder. Det finns också ett inofficiellt program, för den som vill ha en lite galnare vecka: skelett.nu/mtv/
Ps: Jag ska försöka få med mig några ex. av Folktrons väsen. Encyklopedi, så om någon vill köpa den signerad finns kanske möjlighet att ordna det i Visby.
Det slog mig att jag ju alldeles glömt att skriva om att Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender nu äntligen har kommit ut! Så jag gör det idag, som passande nog är både nationaldagen och annandag pingst. I denna bok kan du läsa om årets olika traditioner och högtider med fokus på deras (ofta rätt röriga) kulturhistoriska bakgrund. Den finns både att köpa ute i handeln och att låna på bibliotek – och finns den inte på just ditt bibliotek så kan du lämna ett inköpsförslag och be dem köpa in den.
Precis som Folktrons väsen. Encyklopedi är den utgiven på Bokförlaget Stolpe, praktfullt bildsatt av bildredaktören Beatrice Gullström och utsökt formgiven av Nina Ulmaja. Utan Jeanna Eklund skarpa ögon som redaktör och Linda Parrys tålamod (med mig) som projektledare skulle jag nog hålla på att skriva ännu. Och ingen av böckerna skulle alls existera om inte min förläggare Marika Stolpe delat min kärlek för traditioner och folktro. Stort tack till dem och alla andra på förlaget.
Ännu några dagar är det maj men även detta år har denna ljuvligaste av månader gått så fort förbi att jag knappt hunnit märka att den börjat. Men jag har ändå hunnit med många roliga och underbara saker – och jag har doftat på syréner och tittat på blåsmesungarna som tränar på att flyga utanför mitt fönster. Höjdpunkten av min maj var ändå för nästan två veckor sedan (hjälp, vad fort det har gått) då jag (äntligen) var på en efterlängtad releasefest. Bokförlaget Stolpe firade alla böcker (42 st!) som kommmit ut hos dem under pandemin. Två av dem är mina och det var så fint att äntligen få skåla för dem!
Jag skrev båda böckerna under pandemin, en ganska märklig upplevelse, och ibland har det känts nästan som om de inte är riktigt verkliga. Men där på bokreleasen, bland alla de andra böckerna och de andra författarna, blev allt plötsligt väldigt verkligt (och fantastiskt). Festen hölls på Nationalmuseets vackra statygård, så vi var i trygga händer under Oden och Tors vakande ögon.
Har fortfarande en varm känsla i bröstet efter att varit en av talarna vid torsdagens seminarium på vackra Engelbergs järnbruk, mästerligt arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Där, i en miljö som i sig är förtrollad, fick vi tillfälle att diskutera föreställningar om den besjälade världen i olika tider med utgångspunkt från den nyligen utkomna boken med samma namn som seminariet. Det teoretiska avstampet togs i tankar om avförtrollningen av världen, som Max Weber förde fram vid tiden för det förra sekelskiftet då samhället genomgick stora förändingar, och de motargument som senare förts fram mot denna (i korhet och extremt förenklat: att avförtrollningen följts av en återförtrollning alternativt att det aldrig skett någon genomgripande avförtrollning).
Dagens program leddes av Lotta Gröning, som inte bara modererade utan också visade oss masugnen och berättade om livet och arbetet på bruket. Under seminariets första session, som handlade om avförtrollningen av världen, berättande Kristina Ekero Eriksson målande om trosskiftet och hur Gamla Uppsala gick från att vara en gudomlig kultplats till att bli ett ärkesäte för den kristna kyrkan. Hon följdes av Joel Halldorf som förde en intressant disukussion om upplysningens roll i avförtrollningen – och varför återförtrollningen är världen är viktig.
Nästa session handlade om folktro i det forntida Indien och Rom. Här inledde Per-Johan Norelius med perspektiv på kropp, själ och kosmos i det vediska Indien. Sedan berättade Andreas Winkler om gudolmligt beskydd och magiskt tänkande i det forntida Egypten (en personlig favorit, eftersom jag sedan barnsben fascinerats av den egyptiska mytologin och tillbringade ändlösa timmar med att tillverka miniatyr pyramider, gudar, katter, faraoner i lera som barn). Även den efterföljande föredraget berörde ett ämne som jag länge tyckt varit spännande, men inte vet särskilt mycket om: Britt-Mari Näsströ, berättade fängslande om den gåtfulla Mithraskultens mysterier.
Seminariets tredje, och avslutande del, kretsade kring folktron i Norden. Lars Lönnroth inledde med att beskriva den vilda naturen i det förflutnas föreställningsvärld. Och sedan var det min tur. Mitt ämne var, kanske inte helt oväntat, naturens väsen i folktron med fokus på hur dessa kan tolkas i förhållande till tanken på det förtrollade i dåtid och nutid. Sessionen avslutades med Tommy Kuusela, som berättade om föreställningar om en förtrollad djurvärld med spännande perspektiv på folktro i olika tider.
På kvällen välkomnades vi av en värmande brasa, mingel och en underbar middag, som gav tillfälle till ännu fler intressanta samtal. Stort tack för denna fina upplevelse, jag kommer att bära den med mig länge!
Kära vänner,
ikväll klockan 19.00 kan du lyssna till mig och Tommy Kuusela på ISOF när vi berättar om Skogens och bergens väsen. Helt digitalt och gratis i regi av fantastiska Gamla Uppsala museum. Länk till FB-evenemanget finner ni här: https://www.facebook.com/events/3597898703769893
Varmt välkomna!
Såg precis den här fina recension av Folktrons väsen. Encyklopedi skriven av Anna Lilljequist på Sagobygdens Blogg – den värmer verkligen hjärtat!
Har du varit vid sjön för att fånga fisk, för att bada eller skölja tvätt? Du vet att det kan vara osäkert, Näcken kan finnas där, du tar en kniv, sticker ner den i strandkanten för att binda honom. Läser kanske en ramsa. Har du stött på skogsfrun när du var ute i skogen och arbetade? Hur gjorde du, vad sade du till henne? Har du sett tomten slinka runt ett hörn som en liten grå skugga när du var ute tidigt för att ge korna mat? Och har du mött trollen, trollen som kunde vara både vackra och välklädda. Som hade lador och kreatur som vi, gifte sig och fick barn precis som vi. Och som ändå var något annat, något helt annat.
Om detta har det berättats. Det var nämligen verkligheten för människor i det förindustriella samhället. Det var inget skämt och absolut inte något man plockat upp…
Visa originalinlägg 828 fler ord
Lindormar och Lusbrädor 