Efter bokmässan

I förra veckan var jag på bokmässan och har fortfarande inte hunnit smälta alla intryck och tankar som virvlar runt om varandra. Jag hade inte varit där på några år, även innan intervjun, och hade glömt hur mycket det är av allt. Av böcker (förstås) men också av människor, möten och samtal. Och av ljud, ljus och rörelse, som får huvudet att snurra särskilt kanske nu efter pandemin för jag är fortfarande mer van vid ett annat sorts liv, där sociala interaktioner i mycket innebar vänliga nickningar från förbipasserande främlingar och korta pratstunder med majestätiska kråkor och kvicka ekorrar under skogspromenaden. Även om jag under sommaren åkt på konferenser, och på allvar kommit igång med att hålla föreläsningar för en publik som befinner sig i samma rum som mig igen, kändes det ändå överväldigande att kastas in bokmässan myller. Det var bitvis utmanande men mest underbart – och det fick mig att inse hur mycket jag längtat efter samtal öga mot öga om litteratur, läsning och livets gåtor.

I samtal med Svante Helmbæk Tirén (framför ett konstverk av Hilma af Klint)

För min del kretsade bokmässan kring folktro, traditioner, förtrollning och berättande, som jag pratade om både i intervjuer och med David Thurfjell och Joel Halldorf i seminariet ”Vad är det vi söker” som anordnades av Bokförlaget Stolpe.

Och så lyssnade jag, till kloka samtal och intressanta seminarier i alla möjliga ämnen. Många handlade om skogen, som ideal och som hotad plats, och om klimatet. Spännande och skrämmande, om vart annat. Och nog kändes det lite underligt att trängas på mässan bland alla de andra som också rest dit och prata om vad man kan göra för att rädda världen. Men det är ju aldrig enkelt – om vi slutar resa sparar vi klimatet men går miste om de ovärderliga mötena mellan människor och tankar.

Söndagen tillbringade jag med mer lättsamma saker. Jag var ledig nästan hela dagen och bestämde mig på morgonen för att bara gå på saker som var roliga och en bit ifrån det jag arbetar med till vardags (inte för att jag kan klaga på min vardag, det är en välsignelse att få tillbringa så mycket tid med sådant som intresserar en på djupet men ibland vill man ju ändå ha omväxling). Det blev en blandning med cosy crime, brödbakning, spänningslitteratur och medeltida helgon (det sista var väl kanske lite på gränsen men jag kunde inte låta bli att lyssna när jag gick förbi och hörde Maja Hagermans röst).

Inte helt oväntat fick jag med mig en förkylning hem – men också en massa böcker och en ask chokladpraliner som är utmärkta förströelser under filten på soffan medan jag väntar på att bli frisk.

Till Bokmässan 2022!

Hurra – i nästa vecka åker jag till Göteborg och bokmässan! Där kommer jag att medverka i ett scenprogram och tre monterprogram:

Fredag den 23 september klockan 11.30-12.00 samtalar jag med Svante Helmbaek Tirén i Bokförlaget Stolpes monter (B02:25) och klockan 16.00-16.30 blir jag intervjuad om Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender av journalisten Lotta Gröning i Axess monter (C03:42). https://bokmassan.se/programs/tora-wall-om-traditioner-och-hogtider-encyklopedisk-kalender/

Lördag den 24 september 11.45 – 12.30 medverkar jag i seminariet ”Vad är det vid söker”, ett samtal om folktro lett av journalisten Anna Lindman tillsammsn med kyrkohistorikern Joel Halldorf och skribenten Svante Helmbaek Tirén (scen F4): https://bokmassan.se/programs/vad-ar-det-vi-soker/. Klockan 15.30-16.00 blir jag intervjuad av Svante Helmbaek Tirén i Bokförlaget Stolpes monter (B02:25).

Övrig tid kommer jag att vimla omkring på mässan och chanserna för att träffa på mig i Fantastikgränd kommer nog att vara särskilt stora. Hoppas vi ses där, på någon av mina programpunkter eller någonannanstans bland alla böcker och underbara berättelser!

Det var en gång en drottning…

…som regerade sitt land under många, långa år. En del var ljusa, fyllda med glädje, andra var mörka och stormiga. Världen omkring henne förändrades men drottningen förblev densamma. Hon var drottningen och drottningen var hon. Tills hon en dag dog och lämnade ett hål efter sig i sagan…

Bilderkännande till: OpenClipart-Vectors

Oavsett vad man tycker om monarkin som företeelse (och jag för min del tycker mycket) så lyckades Queen Elizabeth II fascinera en hel värld med sitt stoiska lugn och sin seghet – hon har regerat längre än någon annan brittisk monark, ridit ut många stormar och i denna process kommit att få förkroppsliga arketypen av Drottningen. Som sådan gjordes hon redan under sin livstid till en fiktiv karaktär, tolkad i litteratur och i film – och förstås också i människors samtal med varandra – som både den goda och den onda drottningen. Malin Ullgren skriver i dagens DN om hur hon som flicka letade efter förtrollning och fann den i Queen Elizabeth och hennes koppling till historien.

Inom folkloristik, historia och litteraturvetenskap har tanken om det förflutna som en sagotid diskuterats länge. En grå vardag lyses upp av föreställningen om en tid då troll, älvor och vittror gömde sig i skymningsskuggorna och drakar ibland kunde ses fara över himlen i lysande gnistregn. Då djuren, åtminstonde några av dem, kunde tala och även den fattigaste av kökspigor eller vallpojkar kunde ge sig av på magiska äventyr och sluta som drottning eller kung. Astrid Lindgren kallade i Bröderna Lejonhjärta detta mytiska förr-i-tiden för ”sagorna och lägereldarnas tid”, en fras som kärnfullt ringar in ett narrativa knep som använts av berättare i tusentals år: att placera det magiska och mest fantastiska långt borta i ett diffust förflutet och i utkanten av världen. I berättandet av folksagor fick lyssnaren veta vilken sorts berättelse de skullle förvänta sig i de inledande orden:

Det var en gång…

I ett land östan om sol och västan om måne fanns en gång…

Det var, och det var inte…

Föreställningen om det förflutnas sagovärldar är, menar många forskare (varav jag är en) en del av nutidens förtrollning, en förtrollning som existerar i växelspel men populärkulturen. Denna förtrollning kan infinna sig utan förvarning under ett ögonblick för att vara över i nästa. Men sett ur ett annat perspektiv finns förtrollningen alltid där, som en underström i människors medvetenade där naturvetenskapliga teorier, sagoväsen och gudar från olika religioner virvlar runt varandra för att ibland stiga upp till ytan och för en stund dominera föreställningsvärlden (en tankefigur inspirerad av J.R.R Tolkiens allegoriska sagokittel och Lauri Honkos folkloristiska teori om latenta och auktualiserade förställningar).

Förtrollningen kommer till uttryck i fiktiva berättelser där magi, fantastiska varelser och sagoinspirerade äventyr får ta plats men också i tendensen att vilja se verkligheten, eller för den delen att framställa sig själv, i ett sagans skimmer. Här passar bilden av den framlidna brittiska drottningen in väl. Hon levde ett liv som för många ter sig osannolikt sagolikt med slott, juveler, vackra klänningar, hästdroskor – och makt. Det var också ett mycket långt liv, och hon regerade under största delen av det – en fixstjärna i en samhälle statt i ständig förändring. Och hon dog i en tid när världen skakar och gränsen mellan fiktion och verklighet ter sig mer otydlig än någonsin. Tiden får visa om hålet efter drottningen kan fyllas med en kung eller om det är dags för en annan sorts saga att börja.

Litteratur: Arvidsson, Alf. 1999. Folklorens former. Lund. Curry, Alice, 2013: Environmental crisis in young adult fiction: a poetics of earth. Hampshire. Gustafsson Reinius, Lotten. 2002: Den förtrollade zonen: lekar med tid, rum och identitet under Medeltidsveckan på Gotland. Falun. Holmberg, John-Henri. 1995. Fantasy. Fantasylitteraturens historia, motiv och författare. Lund. Partridge, Christopher: 2004/2006. The re-enchantment of the West. Alternative spiritualities, sacralization, popular culture, and occulture. Vol. 1 och 2. London. Palmenfelt, Ulf. 2017. Berättade gemenskaper individuella livshistorier och kollektiva tankefigurer. Johanneshov. Wall, Tora, 2018: Lekfulla möten och allvarsamma speglingar. Stämning och kontrast i Trolska skogen. I Under ytan: Kulturanalyser av det bortglömda, dolda och triviala. Budkavlen: Tidskrift för etnologi och folkloristik. Red. Fredrik Nilsson och Lena Marander-Eklund. S. 67–84. Åbo.

Nominering till Publishingpriset 2022!

Hurra! Idag fick jag veta att både Folktrons väsen. Encyklopedi och Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender är nominerade till Publishingpriset 2022 i kateogorin fackböcker! Det känns ju galet roligt såklart. Och dessutom är även antologin Folktro. En besjälad värld där jag medverkar med en artikel nominerad, så jag har inte bara dubbla utan tredubbla anledningar att fira idag.

Läs mer här: https://publishingpriset.org/nominerade-2022-print/

Illustrerar med ett foto från 2020 då jag firade bokkontrakten med champagne och pommac i vårsolen.