På vår vildvuxna uteplats har jag planterat en libbsticka invid grinden. I folktron sades den nämligen skydda mot allsköns skrömt och man planterade den därför ofta nära dörren. Det var bladens kraftiga doft och säregna smak som troddes ge växten dess skyddande krafter – att starka dofter och smaker drev bort det onda var (och är) en vanlig tanke i folktron.

Min libbsticka blir allt större och buskigare för varje år, vacker att se på och bladen är goda i soppor och grytor. Jag önskar att den kunde skydda mitt trädgårdsland mot mördarsniglar också, men så är tyvärr icke fallet…