Vi har vitterväder hos oss just nu! Regn och solsken samtidigt. Det ser verkligen något särskilt ut, inte undra på att det blivit omtalat i fantasifulla ordalag. Då kärnar trollen smör, fan håller fest och skogsrået tvättar sin smörkärna…
Om det är någon som har hört något annat uttryck för eller lekfull förklaring till detta slags väder får ni gärna berätta det för mig:)
Jag sitter med en kopp te och skriver vid köksbordet medan åskregnet smattrar mot fönstret. Vi är nyss hemkomna från en resa norröver och ett äventyrligt besök i Hälsingland och Trolska Skogen ( http://www.trolskaskogen.se/ ) där man kan gå trollstigen genom den vindlande, vackra skogen.
På väg genom skogen
Först träffade vi fen Gullfina, som lånade oss en magisk bok som vägledning när vi gav oss av på vandringen.
Farmor läser i Gullfinas bok
En skyddande amulett fick vi också med oss och det kan ju vara bra att ha i trollskogen.
Amuletten
Många underliga varelser mötte vi på vägen och mycket fick vi lära oss om både det ena och det andra.
Vem bor här?
Att vara folklorist kan ibland vara mycket farofyllt….
Smaug?
Folklorist trotsar faran
För mig var besöket spännande på flera sätt. För ungefär ett år sedan skrev jag en text om folktro till Trolska skogens hemsida (http://www.trolskaskogen.se/show/object.asp?oid=80) och ända sedan dess har jag varit väldigt nyfiken på hur det ser ut i verkligheten. Nu vet jag!
Vitmossa
Hur vi idag förhåller oss till och använder oss av äldre dagars folklore är ett område som intresserar mig mycket. I Trolska skogen arbetar många människor ideellt både för att på ett fantasifullt sätt sprida kunskap om folktro, sagor och sägner samtidigt som man använder dessa på ett nytt sätt för att diskutera och förhålla sig till nutida frågor om exempelvis miljö och naturvård.
Små fotspår
Sett ur ett folkloristiskt perspektiv tycker jag att Trolska skogen är fascinerande, inte minst för den lekfulla blandningen av folktro, sagoboksstämning och fantasy/lajvinsomfluenser som möter besökarna. För det är ju så, att vi inte kan återberätta eller levandegöra något utan att i någon mån sätta vår egen prägel på det och på så sätt både skapa en fortsättning på traditionen och samtidigt påverka vår tids uppfattning om vad människor trodde förr.
Mystiska små hus
Besöket avslutades med god saft- och muffinsfika på det mysiga skogscaféet och ett spännande samtal om folktro med med Helena Brusell, som är projektledare för Trolska Skogen.
Och så här vackert var det i Mellanfjärden, samhället alldeles nära trollstigen…
Mellanfjärden
Rötmånaden kallas den tid på sensommaren då vädret ofta är varmt och fuktigt, vilket gör att maten blir dålig fortare. Den 22-24/7 börjar dessa dagar och slutar den 22-24/8. I bondesamhället lade man förstås märke till att maten surnade eller ruttnade lättare än vanligt. Sår skulle man vara försiktig med under denna tid och akta sig för infektioner och man varnade även till aktsamhet med vilket vatten man tvättade sig i eller drack. Det berättades även en del historier om annat som sades gå fel – rötmånadshändelser- under denna tid såsom till exempel kalvar som föddes med två huvuden.Ett annat namn är hunddagar, som användes redan i det gamla romarriket (eftersom hundstjärnan då står nära solen).
Nu är körsbären mogna hemma hos oss! Körsbärssoppa rekommenderades som botemedel mot huvudvärk under senmedeltiden. Inte den sämsta medicinen att ta, om ni frågar mig:)
Lavendel
”Blått för lavendel, grönt för rosmarin,
När du är kung, blir jag drottningen din.”
Jag brukar ofta tänka på de här raderna när jag ser lavendeln blomma på min uteplats. Det är en översättning av de två första raderna i en populär engelsk folkvisa, som på 1800-talet blev till en sång för barn. Hela barnvisan går så här (det finns andra varianter också, tror jag):
“Lavender blue and Rosemary green,
When I am king you shall be queen;
Call up my maids at four o’clock,
Some to the wheel and some to the rock;
Some to make hay and some to shear corn,
And you and I will keep the bed warm.”
De två första raderna är ett viktigt motiv i boken ”En vanlig prinsessa” (The Ordinary Princess) av M.M Kay som jag och min syster tyckte väldigt mycket om när vi var små. Den handlar om prinsessan Ametist som turligt nog får i gåva av en av sina gudmödrar att hon skall bli vanlig. Så hon har råttfärgat hår, uppnäsa, fräknar, uppför sig inte alls som en prinsessa skall och har väldigt roligt. När hon får höra att hennes föräldrar har hyrt in en drake för att förmå en prins att komma rädda henne (och bli tvungen att gifta sig med henne) rymmer hon hemifrån och tar arbete som kökspiga.
Det här är en av många böcker som problematiserar kvinnorollerna i folksagorna (eller i det borgerliga 1800-talets versioner av folksagorna, skall jag väl säga). Jag älskar den här formen av böcker, de är både en rolig och en tankeväckande del av nutida användning av folklore.
Till min glädje upptäckte jag precis att The Ordinary Princess kom i nytryck 2002 och finns att köpa på http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=0142300853
Sommarens första blåbär
Igår plockade vi sommarens första blåbär, jag och mitt storebarn. Sen gjorde vi paj på dem, för jag lovade i ett svagt ögonblick att han skulle få bestämma (fast det skulle kanske ha blivit paj om jag hade bestämt själv också…)
Blåbärens rika innehåll av antioxidanter har de senaste åren gjort dem väldigt populära och vi äter gärna de vackra bären både för den goda smakens skull och för deras effekt på hälsan. Förr användes blåbär i folkmedicinen för att råda bot på diverse magåkommor. Det gör de ju fortfarande förresten -vem har inte fått rådet att dricka blåbärssoppa när man är magsjuk?
Torkade blåbär gavs mot diarré och kolik. Mot ”ont i magen” (som kunde bero på magkatarr, inflammationer, cancer, tarmvred mm) användes bland annat avkok på blåbärsblad och blåbärsbrännvin. Brännvinn användes ofta i folkmedicinen, dess styrka och brännande smak ansågs driva bort sjukdomarna. Och brännvin i kombination med läkeväxter eller magiska botemedel (som till exempel huggormsbrännvin) sågs som särskilt kraftfulla eftersom det gav dubbel effekt.
Midsommarhelgen har kommit och gått och sommarlugnet har lagt sig över Sverige. Nu är det semestertider med lata barfotadagar, bad och jordgubbar för många.
Midsommar är på många sätt romantikens högtid, ett exempel på det är traditionen med att plocka sju sorters blommor och lägga dem under kudden för att drömma om den man skall gifta sig med. I bondesamhället fanns många traditioner kring spådomar och ofta var de förlagda till nätterna vid stora högtider (gränsen mellan människornas värld och det övernaturliga sades vara svagare då och detta troddes göra dessa nätter särskild magiska). Alldeles tyst skulle man vara medan man plockade blommorna, sju eller nio är det vanligaste antalet (båda dessa siffror har rykte om sig att vara magiska tal). Ibland sades det också att man skulle klättra över en gärdsgård mellan varje blomma man plockade. Kanske kan man se det som en symbolisk gränsöverskridning, som förde plockaren längre ifrån människornas värld och närmare den förtrollade.
Men det här är ju en sed som för de flesta var (och är) mer på lek än på allvar, som det ofta brukar vara när det gäller kärleksspådomar. Idag är det mest barn som plockar blommor och lägger under kudden men för några år sedan läste jag faktiskt om en undersökning gjord av en dejtingsajt, där förvånansvärt många vuxna sade sig ha plockat blommor att drömma på.
Och nej, jag lade inte blommorna på bilden under min kudde. Förutom att jag har en stilig sambo och inte behöver grubbla över detta ämne så har jag aldrig någonsin lyckats hålla tyst ända tills jag somnar (för det måste man nämligen om magin skall fungera). En gång, när jag plockade blommor som barn, var jag faktiskt tyst ända tills jag krupit ner under täcket men precis när jag stängde ögonen sa jag av gammal vana ”god natt” till min syster som låg i sängen på andra sidan rummet.
Lindormar och Lusbrädor 