Månadsarkiv: oktober 2013

Jack O’Lanterns: grinande pumpor lyser i höstmörkret

Bild

Svara

Nu börjar det närma sig Halloween och höstmörkret lyses upp av grinande pumpalyktor. På engelska kallas lyktorna Jack O’Lanterns och förknippas ofta med irländska berättelser om en listig man vid namn Jack. På ett eller annat sätt lurar Jack djävulen (läs en variant här: http://www.irishcentral.com/roots/Irish-American-Heritage-Museum-to-hold-family-event-Your-HeritagePass-it-on-175390511.html?page=1 ) och får därför varken komma in i himlen eller helvetet när han dör. Av djävulen får Jack ett glödande kol att lysa vägen med och han karvar ur en gammal rova att ha som lykta. Sedan dess har stackars ”Jack of the Lantern”  irrat runt på jorden utan att någonsin få ro. Ibland kan man få se ljuset från hans lykta lysa i höstmörkret.

Denna berättelse skall ha inspirerat irländare att karva ut egna lyktor, formade som Jacks spöklika ansikte, av rovor eller potatisar för att skrämma bort otyg som lurade ute i mörkret runt Halloween. Emigranter från Irland tog sedan med sig seden till Amerika.

Fast frågan är – förstås – om inte berättelserna om Jack och traditionen med lyktorna är två olika saker men att berättelserna passat bra för att förklara lyktorna. Karva lyktor ur rovor har man förresten gjort förr även i Sverige och i andra länder om hösten. Att det blev pumpor i USA är inte så konstigt, de är både lättare att arbeta med och blir pampigare lyktor.

Jack O´Lantern

Jack O´Lantern

Faran med att sova på marken, del 2: Bergtagning av trollen

Publicerad den av
Svara

Skogsvandrare, svampplockare och lajvare gör bäst i att se sig om i terrängen innan de lägger sig ner och tar en tupplur på marken. Upptäcker man ett berg, en stor sten eller ett gammalt gravröse i närheten är det bara att gå vidare. Risken är nämligen stor att det bor troll där och den som lägger sig att sova utanför riskerar att bli bergtagen. Blir man det är goda råd dyra – men det är lyckligtvis inte omöjligt att ta sig ut. Vill du veta hur gör du klokt i att lyssna på Morgonpasset i P3 imorgon bitti klockan 8, för då kommer jag att vara där och prata om troll 😉

Kanelbullens dag!

Publicerad den av
Svara

Idag, mina vänner, är det Kanelbullens dag! I vanliga fall har jag inte så mycket till övers för alla de här ”dagarna” som snart fyller hela almanackan och ingen kommer ihåg, men Kanelbullens dag har en speciell plats i mitt hjärta. Fram för allt för att jag älskar bullar (förstås) men också för att den är instiftat av något så rekorderligt som Hembakningsrådet. Gå in och titta på deras sida: http://www.kanelbullensdag.se/ Och ät en bulle eller två (fem, kanske, om du bakar dem själv)!

Kanelbullar, mmm!

Kanelbullar, mmm!

Själv bakar jag kanelbullar efter ett hederligt standardrecept:

100 gram smör, 5 dl mjölk, 50 gram jäst, 3/4 dl socker, 1/2 tsk salt, 2 tsk stött kardemumma, ca 14 dl vetemjöl (mer eller mindre beroende på mjölet).

Smält smör, blanda med mjölken. Rör ut jästen i den fingervarma degvätskan, blanda i resten av ingredienserna och rör ihop till smidig deg som får jäsa 40 minuter-1 timme.

Gör fyllning under tiden: 100 gram smör plus 2-3 rågade msk kanel (eller 1-2 msk kardemumma) och 5-6 msk socker. Just det, jag gör alltid dubbel sats med fyllning, det är knepet med goda bullar som smakar mycket och inte blir torra. Det, och att använda äkta smör. Vill man äta något nyttigt kan man baka bröd istället.

Ta upp degen på bakbord, knåda den smidig. Dela i två hälfter. Kavla ut till en platta och bre på fyllningen. Rulla ihop och skär i bitar. Och här kommer ett tredje knep: tro aldrig på antalet bullar som anges i recept – de blir små och tråkiga. Gör några färre och större istället (hur många och hur stora som är lagom känner man intuitivt) men cirka 35-40 brukar jag göra. Lägg i formar eller på bakplåtspapper på plåten. Låt jäsa igen på plåten, drygt 30 minuter. Pensla med ägg, strö på pärlsocker och/eller hackade nötter och grädda i 225-250 grader, beroende på din ugn, i 5-10 minuter beroende på storleken på bullarna.