Nu börjar det närma sig Halloween och höstmörkret lyses upp av grinande pumpalyktor. På engelska kallas lyktorna Jack O’Lanterns och förknippas ofta med irländska berättelser om en listig man vid namn Jack. På ett eller annat sätt lurar Jack djävulen (läs en variant här: http://www.irishcentral.com/roots/Irish-American-Heritage-Museum-to-hold-family-event-Your-HeritagePass-it-on-175390511.html?page=1 ) och får därför varken komma in i himlen eller helvetet när han dör. Av djävulen får Jack ett glödande kol att lysa vägen med och han karvar ur en gammal rova att ha som lykta. Sedan dess har stackars ”Jack of the Lantern”  irrat runt på jorden utan att någonsin få ro. Ibland kan man få se ljuset från hans lykta lysa i höstmörkret.

Denna berättelse skall ha inspirerat irländare att karva ut egna lyktor, formade som Jacks spöklika ansikte, av rovor eller potatisar för att skrämma bort otyg som lurade ute i mörkret runt Halloween. Emigranter från Irland tog sedan med sig seden till Amerika.

Fast frågan är – förstås – om inte berättelserna om Jack och traditionen med lyktorna är två olika saker men att berättelserna passat bra för att förklara lyktorna. Karva lyktor ur rovor har man förresten gjort förr även i Sverige och i andra länder om hösten. Att det blev pumpor i USA är inte så konstigt, de är både lättare att arbeta med och blir pampigare lyktor.

Jack O´Lantern