Mot Medeltidsveckan och äventyret!

Nu närmar sig årets Medeltidsvecka med stormsteg – och jag kommer såklart att vara där! För den som vill höra mig berätta om väsen finns det flera tillfällen:
8/8 kl. 11.15 Havsfrun, pirater och sjömonster: havets folktro. Sävesalen. Gotlands museum.
9/8. 11.15 Vildvittror, alver, orcher och skogstomtar – fantasyns väsen. Sävesalen, Gotlands museum.
10/8 kl. 14.00 Väsen i vikingatidens föreställningsvärld. St Lars ruin.
13/8 kl. 13.00 Folktrons väsen. Kapitelshusgården.
Varmt välkomna ❤
Biljetter (160 kr) köpes via www.nortic.se (sök på Tora Wall). På medeltidsveckan.se hittar hela programet med föreläsningar, föreställningar, konserter, marknad och stämningsfyllda stunder. Det finns också ett inofficiellt program, för den som vill ha en lite galnare vecka: skelett.nu/mtv/

Ps: Jag ska försöka få med mig några ex. av Folktrons väsen. Encyklopedi, så om någon vill köpa den signerad finns kanske möjlighet att ordna det i Visby.

Ny bok: Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender

Det slog mig att jag ju alldeles glömt att skriva om att Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender nu äntligen har kommit ut! Så jag gör det idag, som passande nog är både nationaldagen och annandag pingst. I denna bok kan du läsa om årets olika traditioner och högtider med fokus på deras (ofta rätt röriga) kulturhistoriska bakgrund. Den finns både att köpa ute i handeln och att låna på bibliotek – och finns den inte på just ditt bibliotek så kan du lämna ett inköpsförslag och be dem köpa in den.

Precis som Folktrons väsen. Encyklopedi är den utgiven på Bokförlaget Stolpe, praktfullt bildsatt av bildredaktören Beatrice Gullström och utsökt formgiven av Nina Ulmaja. Utan Jeanna Eklund skarpa ögon som redaktör och Linda Parrys tålamod (med mig) som projektledare skulle jag nog hålla på att skriva ännu. Och ingen av böckerna skulle alls existera om inte min förläggare Marika Stolpe delat min kärlek för traditioner och folktro. Stort tack till dem och alla andra på förlaget.

Efterlängtad bokreleasefest

Ännu några dagar är det maj men även detta år har denna ljuvligaste av månader gått så fort förbi att jag knappt hunnit märka att den börjat. Men jag har ändå hunnit med många roliga och underbara saker – och jag har doftat på syréner och tittat på blåsmesungarna som tränar på att flyga utanför mitt fönster. Höjdpunkten av min maj var ändå för nästan två veckor sedan (hjälp, vad fort det har gått) då jag (äntligen) var på en efterlängtad releasefest. Bokförlaget Stolpe firade alla böcker (42 st!) som kommmit ut hos dem under pandemin. Två av dem är mina och det var så fint att äntligen få skåla för dem!

Jag skrev båda böckerna under pandemin, en ganska märklig upplevelse, och ibland har det känts nästan som om de inte är riktigt verkliga. Men där på bokreleasen, bland alla de andra böckerna och de andra författarna, blev allt plötsligt väldigt verkligt (och fantastiskt). Festen hölls på Nationalmuseets vackra statygård, så vi var i trygga händer under Oden och Tors vakande ögon.

Folktro. En besjälad värld – seminarium på Engelbergs bruk

Har fortfarande en varm känsla i bröstet efter att varit en av talarna vid torsdagens seminarium på vackra Engelbergs järnbruk, mästerligt arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Där, i en miljö som i sig är förtrollad, fick vi tillfälle att diskutera föreställningar om den besjälade världen i olika tider med utgångspunkt från den nyligen utkomna boken med samma namn som seminariet. Det teoretiska avstampet togs i tankar om avförtrollningen av världen, som Max Weber förde fram vid tiden för det förra sekelskiftet då samhället genomgick stora förändingar, och de motargument som senare förts fram mot denna (i korhet och extremt förenklat: att avförtrollningen följts av en återförtrollning alternativt att det aldrig skett någon genomgripande avförtrollning).

Dagens program leddes av Lotta Gröning, som inte bara modererade utan också visade oss masugnen och berättade om livet och arbetet på bruket. Under seminariets första session, som handlade om avförtrollningen av världen, berättande Kristina Ekero Eriksson målande om trosskiftet och hur Gamla Uppsala gick från att vara en gudomlig kultplats till att bli ett ärkesäte för den kristna kyrkan. Hon följdes av Joel Halldorf som förde en intressant disukussion om upplysningens roll i avförtrollningen – och varför återförtrollningen är världen är viktig.

Nästa session handlade om folktro i det forntida Indien och Rom. Här inledde Per-Johan Norelius med perspektiv på kropp, själ och kosmos i det vediska Indien. Sedan berättade Andreas Winkler om gudolmligt beskydd och magiskt tänkande i det forntida Egypten (en personlig favorit, eftersom jag sedan barnsben fascinerats av den egyptiska mytologin och tillbringade ändlösa timmar med att tillverka miniatyr pyramider, gudar, katter, faraoner i lera som barn). Även den efterföljande föredraget berörde ett ämne som jag länge tyckt varit spännande, men inte vet särskilt mycket om: Britt-Mari Näsströ, berättade fängslande om den gåtfulla Mithraskultens mysterier.

Seminariets tredje, och avslutande del, kretsade kring folktron i Norden. Lars Lönnroth inledde med att beskriva den vilda naturen i det förflutnas föreställningsvärld. Och sedan var det min tur. Mitt ämne var, kanske inte helt oväntat, naturens väsen i folktron med fokus på hur dessa kan tolkas i förhållande till tanken på det förtrollade i dåtid och nutid. Sessionen avslutades med Tommy Kuusela, som berättade om föreställningar om en förtrollad djurvärld med spännande perspektiv på folktro i olika tider.

”Folktro. En besjälad värld” är utgiven av Bokförlaget Stolpe. Den är rik både i bild och text – där finns också fler artiklar av författare som inte hade möjlighet att närvara på seminariet. Jag rekommenderar förstås alla men vill särskilt nämna Camilla Ingemark Asplunds artikel om bergtagning. Redakörer för boken är Kurt Almqvist och Lotta Gröning.
Lotta Gröning berättar med inlevelse den tragikomiska historien om en luffare som en gång sägs ha försökt hoppa över masugnen.
Vi fick också tillfälle att titta på den fantastiska samlingen av galijonsfigurer – de här båda stal mitt hjärta.
Och denna stilige herre är ju också rätt episk!

På kvällen välkomnades vi av en värmande brasa, mingel och en underbar middag, som gav tillfälle till ännu fler intressanta samtal. Stort tack för denna fina upplevelse, jag kommer att bära den med mig länge!

Digitalt föredrag om Skogens och bergets väsen ikväll!

Kära vänner,

ikväll klockan 19.00 kan du lyssna till mig och Tommy Kuusela på ISOF när vi berättar om Skogens och bergens väsen. Helt digitalt och gratis i regi av fantastiska Gamla Uppsala museum. Länk till FB-evenemanget finner ni här: https://www.facebook.com/events/3597898703769893

Varmt välkomna!

Konstnär: John Bauer. Två troll, i väntan på långväga gäster på väg genom skogen.

Anna Lilljequist har läst Folktrons väsen av Tora Wall

Såg precis den här fina recension av Folktrons väsen. Encyklopedi skriven av Anna Lilljequist på Sagobygdens Blogg – den värmer verkligen hjärtat!

Sagobygdens Blogg

Har du varit vid sjön för att fånga fisk, för att bada eller skölja tvätt? Du vet att det kan vara osäkert, Näcken kan finnas där, du tar en kniv, sticker ner den i strandkanten för att binda honom. Läser kanske en ramsa. Har du stött på skogsfrun när du var ute i skogen och arbetade? Hur gjorde du, vad sade du till henne? Har du sett tomten slinka runt ett hörn som en liten grå skugga när du var ute tidigt för att ge korna mat? Och har du mött trollen, trollen som kunde vara både vackra och välklädda. Som hade lador och kreatur som vi, gifte sig och fick barn precis som vi. Och som ändå var något annat, något helt annat.

Om detta har det berättats. Det var nämligen verkligheten för människor i det förindustriella samhället. Det var inget skämt och absolut inte något man plockat upp…

Visa originalinlägg 828 fler ord

Antologin ”Folktro. En besjälad värld” ute nu!

Antologin ”Folktro. En besjälad värld” från Bokförlaget Stolpe finns nu ute i handeln. I den skriver jag, och flera andra författare, om folktro och föreställningar om förtrollning, själen och naturen ur olika perspektiv. Väldigt vacker är den också och rikt illustrerad (jag är ju partisk förstås men jag tror att ni kommer att hålla med om ni får tillfälle att bläddra i den).

Ps: Jag har redigerat det ursprungliga inlägget, som skrev innan boken kom ut.

Författarna är: Camilla Asplund Ingemark, Gabriella Beer, Karin Blomqvist, Jerker Blomqvist, Kristina Ekero Eriksson, Joel Halldorf, Tommy Kuusela, Lena Kättström Höök, Lars Lönnroth, Per-Johan Norelius, Britt-Mari Näsström, Tora Wall, David Thurfjell och Andreas Winkler. Huvudredaktörer: Kurt Almqvist och Lotta Gröning.
Min artikel handlar, kanske inte helt oväntat, om väsen.

Hur blir man folklorist?

Det händer ibland att jag får frågor om hur man blir folklorist. Det händer också att jag blir kontaktad av studenter som har fuderingar kring univeristetet och den akademiska miljön. Det förstnämnda brukar jag försöka besvara så gott jag kan, utifrån mina egna erfarenheter. De sistnämnda slingrar jag mig kanske lite grann ifrån. Jag står liksom ständigt med det ena benet utanför akademin och det andra precis innanför dörren, i något sorts gränsland mellan universitet och världen utanför. Därför vet jag inte riktigt om jag verkligen är rätt person att svara – men å andra sidan kanske detta utifrånperspektiv ger mig en del insikter som är svåra att få om man befunnit sig på insidan allt för länge.

Hur som helst: de senaste året har det kommit fler fågor än vanligt och i slutet på höstterminen kom en handfull under samma vecka. Varför de ökat är ju inte svårt att förstå, när världen och framtiden ter sig så osäker. Så jag tänkte att jag ändå skulle göra ett försök att fomulera svar på de frågor jag oftast får här, och hoppas att de kanske kan hjälpa någon därute. Jag tänker att jag delar upp frågorna på två eller tre texter för att inte bli för långrandig. Så låt oss börja med de två jag oftast får: hur blir man folklorist och är det svårt att få jobb?

Som jag ser det finns det många vägar man kan gå för att bli folklorist men man vill studera folkloristik vid svenska universitet finns det inte som enskilt ämne. Här är folkloristiken inbakad i etnologin, som i sin tur är mitt uppe i en (ganska rörig) process där ämnet på flera håll byter namn, eller samlas under en paraplybenämning, som kulturanalys eller kulturhsitoria. Etnologin har länge haft problem med att locka studenter till grundutbildningen. Kanske beror det på att ämnet inte längre uppfattas som aktuellt eller ses som för brett (eller för smalt) – och det beror förstås också på svårigheter med att få jobb. Personligen tycker jag också att det skulle behövas en djupgående diskussion om hur etnologin/folkloristiken förlorat mycket av sin egen identitet under de senaste decennierna men jag skall inte gå in på det här. I Finland läser man kulturanalys på grundnivå för att sedan välja inriktning mot etnologi eller folkloristik.

Vart och vad du än väljer att läsa kan det vara bra att vara beredd på att du kommer att studera även sådant du kanske inte alls hade i tankarna. Det är förstås på många sätt positivt, det är ju alltid spännande och utmanade att vidga vyerna och upptäcka nya saker, men det kan också vara problematiskt eftersom de flesta ändå har begränsat med tid och resurser att lägga på utbildning. Områden som sagor, sägner, traditioner, magiska föreställningar, folklore vs. fantasy/fantastik och liknande har länge haft en marginaliserad roll i den svenska etnologin. Det är lite underligt med tanke på att det lika länge funnits ett stort intresse för dem i världen utanför universiteten, som speglas både i populärkultur och föreställningsvärld. Andra ämnen har dock tagit upp den fallna manteln: inom historia, religionsvetenskap, litteraturhistoria med flera ämnen sker mycket spännande forskning på dessa områden. Och jag tror att en förändring är på gång även inom etnologin. Det går liksom inte längre att blunda för att drakar, magi och älvor hör till både nutidens och dåtidens kultur – och att det finns oerhört mycket inom detta vida, mestadels outforskade fält, värt att analysera.

Men vare sig du väljer etnologi eller något annat ämne som grund är det nog bra att kombinera det med något annat – och redan från början vara inställd på att mycket av både studier och den blivande yrkesutövningen kommer du att få forma själv. Det är en slingrande, stundtals stenig och snårig, väg att ta genom yrkeslivet men också väldigt roligt.

Den magiska månen

Tänk att det är tre veckor sedan nyårsafton! Årets första nymåne har redan övergått i årets första fullmåne. Både dessa tidpunkter har på olika sätt haft stor betydelse för människor i det förflutna. Månens faser hjälpte människor att hålla reda på tiden och man gav därför noga akt på natthimlens skiftningar. Sammanflätat med den praktiska nyttan av månen, som hjälpte människor att hålla reda på när olika sysslor skulle påbörjas och avslutas, fanns även magiska föreställningar och riter knutna till månen.

Nymånen var särskilt laddad med föreställningar. Vid denna tid ansågs det kokt att påbörja nya saker som kunde ha hjälp att månens kraft för att växa. Den första nymånen på det nya året var särskilt betydelsefull. Det var en tidpunkt för spådomar och varsel om det år som skulle komma. Unga kvinnor som var nyfikna på framtiden kunde då ”niga för nyårsny” och fråga: ”Vems skjorta skall jag sy? Vems kaka skall jag baka? Vems maka skall jag bli?”

Den fullmåne som vi vandrade under för några dagar sedan kan ha varit viktig ännu längre tillbaka, i forntiden då människornas rituella liv följde både månens och solens rytm. Den första fullmånen, efter den första nymånen efter vintersolståndet är en av de tidpunkter som föreslagits för ett forntida julfirande. Ett blot under den tid då vintern är som kallast och våren, även om solen vänt och ljuset är på väg tillbaka, fortfarande är långt borta.

Som ni förstår kretsar mina tankar mycket kring månen just nu. Dessa tankar har funnits länge men blev tydligare, och fick fastare form, under arbetet med min bok ”Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender”, som kommer ut på Bokförlaget Stolpe under våren. Ur detta föddes ett nytt projekt som jag smög igång med redan i höstas. Det handlar om den magiska månen och om solen, dessa två fascinerande himlakroppar som dansar omkring varandra uppe på himlavalvet.

Jag har inte tagit detta foto själv utan lånat det från en bildbank med fria bilder. Att fota månen är svårt och jag har aldrig lyckats göra den rättvisa när jag försökt.

Nyårshälsning från Skansen

Det har varit ett galet intensivt år med många skiftande känslor och stämningslägen – roligt, sorgligt, pirrigt, utmanande, glädjefyllt, stressigt, kreativit och överaskande. Allt huller om buller i en salig blandning, så som livet brukar vara. Och jag har inte alls skrivit så mycket här som jag hade tänkt fast å andra sidan har jag skrivit rätt mycket annat (sa hon blygsamt…).

I slutet av oktober kom min bok ”Folktrons väsen. Encykolpedi ut”. Den tog slut på förlaget innan jul, glädjande nog men också tråkigt nog med tanke på de som ville ge bort den i julklapp. En del av er har hört av sig och frågat om och när det kommer att gå att köpa igen och jag kan med glädje berätta att Stolpe bokförlag har planer på ett tilltryck, som förhoppningsvis kommer under vinter. Och till våren kommer nästa bok ”Traditioner och högtider. Encyklopedisk kalender” ut, vilket jag förstås ser fram emot.

Och på tal om traditioner håller jag precis på att smycka min höga hatt för att avsluta det gågna året, och hälsa det nya, i stil med att vara med på Skansens julfirandet, där jag kommer att bli intervjuad av SVT om nyårstraditioner en stund innan tolvslaget.

Jag önskar er alla en Gott Nytt År – må 2022 bringa bättre och gladare tider! Och hoppas att våra vägar korsas någon gång på något evenemang, marknad, festival eller i skogen!