Förra helgen åkte jag till Ohlandersgårdens vandrahem i Rengsjö, Hälsingland för att hålla en föreläsning om ”Folklore om lin, ull och folktrons väsen”, som arrangerades av Studiefrämjandet Mitt i samband med ett stickretreat på gården. Från nornor, Freja och Frigga, linet och spånadens betydelse i den nordiska mytologin och den forntida kulten färdades vi till folktrons väsen som magiskt skickliga hantverkare i det förindustriella samhällets sägner och föreställningsvärld under en dryg timme.

Det är inte så hemskt ofta man får uppleva att man arbetar och vilar på samma gång men denna gång var det faktiskt så. Det finns så många intressanta föreställningar knutna till textila tekniker, fram för allt kanske till spånad och vävning, och så många fantastiska berättelser att återge så det är för det första ett tacksamt ämne att föreläsa om. För det andra var platsen i sig väldigt vilsam och för det tredje (och det mest magiska förstås) var det fantastiskt att berätta för en publik som själva var så väl bevandrade i stickningens konstform (det är inte jag, jag kan sticka räta och aviga maskor men inte mer än så) – och som verkade ha så otroligt roligt medan de stickade. När jag satt och förberedde mig för föreläsningen i den gamla drängkammaren, med fönstret på glänt, hörde jag sorlet av röster från stickarna som satt på bänkar i trädgården där utanför och många härliga skratt som lyfte mot himlen medan de arbetade.

Här nedan kommer en liten kavalkad av foton, där ni bland annat hittar en bild på de koftor som stickades av deltagarna i retreaten, med mönster framtaget av Kerstin Waagen efter en tapet i Ohlandersgården (det taget i förbifarten och gör inte alls mönstret eller koftorna rättvisa). Notera också den lilla blyertsanteckningen med väderleksrapport från maj 1918, som prydde väggen i drängkammaren.