Vill du lära dig mer om folktrons väsen för att inspireras i ditt eget skrivande? Under hösten kan du som bor i Stockholm gå på en kvällskurs arrangerad av Skrivarakademin (Folkuniversitet) med mig som lärare. Vi varvar föreläsningar med praktiska skrivövningar där litterär gestaltning av väsen står i fokus.
Kursen går på tisdagar mellan den 6 september och den 25 oktober klockan 17.15-20.15 (8 ggr.) på plats i Folkuniversitetets lokaler på Kungstensgatan 45. Allt skrivande sker under lektionstid, så du kommer inte att få några uppgifter att göra mellan kurstillfällena. Föreläsningarna behandlar väsen i nordisk folktro och mytologi men vi kommer även att ta upp väsen ur antikens berättarvärld och keltisk folklore. Vi kommer också att tillsammans diskutera och analysera exempel på hur författare och konstnärer gestaltar väsen samt litterära verk inspirerade av folklore. En del av tiden är också vikt för mer allmänna samtal om skrivande och inspiration.
Sommaren har varit lång och innehållsrik – och jag har inte hunnit skrivit särskilt mycket om den här. Därför rör jag mig nu långsamt baklänges, och i sicksack, genom sommarmånadernans begivenheter (de med anknytning till skrivande och folklore vill säga – lyckligtvis hade jag några veckor ledigt och vikt för bad och bärplockning också).
Jag börjar med den fantastiska, tvärvetenskapliga konferensen: The Fantastic in Cultural History – Inventorying a growing research field. Den gick av stapeln vid Linnéuniversitetet i Växjö 20-21 juni och organiserades av Anna Höglund och Cecilia Trenter. Här mötes historiker, litteraturvetare, religionsvetare och folklorister (eller ja, en folklorist – tråkigt nog var jag nog den enda folklorist/etnolog närvarande) för att diskutera fantastiska element i litteratur, film, musik, historieförmedling och andra former av populärkultur och hur dessa kan studeras ur både urkulturhistoriskt perspektiv och samtidsperspektiv. Det finns så mycket att säga om alla presentationer som gjordes – för mycket för att jag skall hinna skriva om det här. Men det jag kan säga är att jag nog aldrig varit på en konferens där jag haft så stor utbyte av alla presentationer förut. Det var givande och inspirerande att möta andra forskare som intresserar sig för liknande områden som jag själv gör men närmar sig dem utifrån andra ämnesperspektiv. Lite överväldigande också, eftersom det blev så tydligt hur sällan jag befinner mig i vetenskapliga sammanhang där dessa områden faktiskt står i centrum och inte i periferin.
Förutom presentationer och diskussioner är naturligvis konferensmiddagen en viktig del av upplevelsen. Det är förstås maten, lokalen och sällskapet som formar denna. Passande nog så hölls middagen på Teleborgs slott, en fantastisk inramning värdig konferensen fantastiktema. Teleborgs slott är, som vi fick höra från en av sällskapets historiker, Sveriges yngsta slott. Det byggdes av Greve Fredrik Bonde av Björnö som morgongåva till sin hustru Anna Koskull. De flyttade in år 1900 – och om hans tanke var att skapa ett romantiskt sagoslott så lyckades han. Vi satt i en liten sidosalong till matsalen vid ett vackert dukat bord med kandelaber, blommor och vit duk omgivna av porträtt av stiligt klädda adelsmän, rustningar och ett stort skåp som måste ha byggts på plats (och kanske leder till Narnia men jag fick aldrig tillfälle att prova). Men, som så ofta, var det mesta en illusion av en förfluten prakt. Greven dog efter åtta år och hans hustru följde honom 1917, då slottets ärvdes av en släkting. Efter det har det varit slottspensionat, flickskola, sommarbostad och så småningom hotell- och konferensanläggning. Jag önskar att jag kunde återge de lärda samtalen vid middagsbodet men om sanningen skall fram var det jag mest tänkte på under middagen vilken perfekt miljöinramning och karaktärsuppsättningen vi utgjorde för en deckare. Fast varken den mördade eller mördaren var någon i sällskapet förstås. Inramningen passade förstås även utmärkt för en spökhistoria – och ryktet säger att grevinnan faktiskt spökar på slottet som Vit dam. Fast hon är enligt uppgift ett vänligt och lungt spöke, som mest dröjer sig kvar för att vaka över sitt slott.
Lägg märke till stenlejonen som vaktar slottstrappan. De för inte bara tankarna till stenlejonet som Aslan väckte till liv med sin andedräkt i The last battle utan de skänker också tur till den som hälsar på dem med en klapp.
Och slutligen måste jag också berätta om den olyckliga fadäsen i början på konferensresan. När jag stod där på tågperrongen, nöjd med att ha fått med mig föredrag, matsäck och tandborste, tittade jag ner och upptäckte till min fasa att jag hade lyckats ta på mig omaka skor! Det hade väl inte varit så farligt om det var två fina skor men den ena var mina nästan utslitna, smutsiga gå-i-skogen-skor. Man tycker ju att, med tanke på konferensens tema och sagoslottet, att det åtminstonde borde dykt upp en riddare på vit häst (och ett par nya damskor i lagom storlek i ränseln) men nej – jag fick vackert bita ihop och försöka låtasas som ingenting. Men det gick ju bra det med.
Landar så sakteliga i vardagens bestyr efter att ha tillbringat stämningsfulla, om än ganska stressiga, sju dagar på Medeltidsveckan i Visby. I år var det fantasytema och jag höll flera föreläsningar om väsen utifrån olika perspektiv. Ett av dessa var just väsen i folklore och fantasy, där fokus låg på de spännande, och ganska snåriga, kreativa processer i vilka folklore inspirerar författare, konstnärer, serietecknare, filmakare, speldesigners som på olika sätt skapar populärkulturella uttryck – och hur dessa i sin tur påverkar den samtida föreställningsvärlden.
Trött, varm, solsvedd (men ändå rätt nöjd) folklorist efter sista föreläsningen.
Det finns, glädjande nog, ett otroligt stort intresse för väsen, monster och andra märkliga varelser från folktron, myter, sagor och sägner idag. Det märktes inte minst under denna vecka, då jag fick ta del av många frågor, berättelser och kloka funderingar från människor som kom och lyssnade på mina föreläsningar eller sökte upp mig för att få böcker signerade. Tråkigt nog finns det inte riktigt beredskap från universiteten att fånga upp detta intresse – och forskningen när det gäller nutida föreställningsvärldar och fantasy som kulturföreteelse har kommit sorgligt mycket på efterkälken, inte minst inom etnologin/folkloristiken där man kan tycka att de borde haft en naturlig plats med tanke på ämneshistorien. Jag har fått många frågor om varför det är så – frågor som jag dessvärre inte har några enkla och entydiga svar på. Jag tror att det beror på en kombination av att akademin är en långsam värld där kunskapssökandet dessvärre försvåras av både bristande resurser och interna maktstrukturer. Men jag tror (hoppas) att det är en förändring på gång och att den vändande vinden letar sig in även i universitetens tryggt förseglade rum. Och det finns förstås trots allt många forskare att rekomendera: Historikern Bo Eriksson har skrivit flera fantastiska böcker om monster i kulturhistoriskt perspektiv och Mikael Häll, även han historiker, har forskat om hur erotiska möten med väsen beskrivs i trolldomsprotokoll. Folkloristen Camilla Asplund Ingemark har bland annat skrivit mycket läsvärt om troll och magi. Bengt af Klintberg behöver knappast någon presenstation – han har skrivit en stor mängd böcker om väsen, magi, berättande och mycket mer. Ulf Palmenfelt är ett annat exempel, hans böcker om berättande och berättelser är att rekomendera för alla som är intresserade av dessa områden. Religionsvetaren Catharina Raudveres avhandling om maran är underbar…det finns förstås många fler men jag känner att det här håller på att spåra ut så jag sätter punkt för litteraturtipsen här. Och för att knyta tillbaka till Medeltidsveckan kan jag säga till er som frågade efter vidare läsning efter föreläsningarna, att detta är några exempel på bra ställen att börja!
Medeltidsveckans nätter lystes upp av den vackraste av augustimånar och skimrande stjärnor. Mycket passade för ett vecka som inte bara är till för att locka historieintresse (och turister), utan också sagor och fantasi.
Fantastiska fullmånen över Fardume, på väg hem sent om natten.
För den som är intresserad av månen i folktron kan jag berätta att jag kommer att ha en digital, och gratis, föreläsning om månen tillsammans med Tommy Kuseela arrangerad av Gamla Uppsala museum torsdag den 18 augusti klockan 19.00 (via deras FB-sida). Varmt välkomna!
Lindormar och Lusbrädor 