Folktro. En besjälad värld – seminarium på Engelbergs bruk

Har fortfarande en varm känsla i bröstet efter att varit en av talarna vid torsdagens seminarium på vackra Engelbergs järnbruk, mästerligt arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Där, i en miljö som i sig är förtrollad, fick vi tillfälle att diskutera föreställningar om den besjälade världen i olika tider med utgångspunkt från den nyligen utkomna boken med samma namn som seminariet. Det teoretiska avstampet togs i tankar om avförtrollningen av världen, som Max Weber förde fram vid tiden för det förra sekelskiftet då samhället genomgick stora förändingar, och de motargument som senare förts fram mot denna (i korhet och extremt förenklat: att avförtrollningen följts av en återförtrollning alternativt att det aldrig skett någon genomgripande avförtrollning).

Dagens program leddes av Lotta Gröning, som inte bara modererade utan också visade oss masugnen och berättade om livet och arbetet på bruket. Under seminariets första session, som handlade om avförtrollningen av världen, berättande Kristina Ekero Eriksson målande om trosskiftet och hur Gamla Uppsala gick från att vara en gudomlig kultplats till att bli ett ärkesäte för den kristna kyrkan. Hon följdes av Joel Halldorf som förde en intressant disukussion om upplysningens roll i avförtrollningen – och varför återförtrollningen är världen är viktig.

Nästa session handlade om folktro i det forntida Indien och Rom. Här inledde Per-Johan Norelius med perspektiv på kropp, själ och kosmos i det vediska Indien. Sedan berättade Andreas Winkler om gudolmligt beskydd och magiskt tänkande i det forntida Egypten (en personlig favorit, eftersom jag sedan barnsben fascinerats av den egyptiska mytologin och tillbringade ändlösa timmar med att tillverka miniatyr pyramider, gudar, katter, faraoner i lera som barn). Även den efterföljande föredraget berörde ett ämne som jag länge tyckt varit spännande, men inte vet särskilt mycket om: Britt-Mari Näsströ, berättade fängslande om den gåtfulla Mithraskultens mysterier.

Seminariets tredje, och avslutande del, kretsade kring folktron i Norden. Lars Lönnroth inledde med att beskriva den vilda naturen i det förflutnas föreställningsvärld. Och sedan var det min tur. Mitt ämne var, kanske inte helt oväntat, naturens väsen i folktron med fokus på hur dessa kan tolkas i förhållande till tanken på det förtrollade i dåtid och nutid. Sessionen avslutades med Tommy Kuusela, som berättade om föreställningar om en förtrollad djurvärld med spännande perspektiv på folktro i olika tider.

”Folktro. En besjälad värld” är utgiven av Bokförlaget Stolpe. Den är rik både i bild och text – där finns också fler artiklar av författare som inte hade möjlighet att närvara på seminariet. Jag rekommenderar förstås alla men vill särskilt nämna Camilla Ingemark Asplunds artikel om bergtagning. Redakörer för boken är Kurt Almqvist och Lotta Gröning.
Lotta Gröning berättar med inlevelse den tragikomiska historien om en luffare som en gång sägs ha försökt hoppa över masugnen.
Vi fick också tillfälle att titta på den fantastiska samlingen av galijonsfigurer – de här båda stal mitt hjärta.
Och denna stilige herre är ju också rätt episk!

På kvällen välkomnades vi av en värmande brasa, mingel och en underbar middag, som gav tillfälle till ännu fler intressanta samtal. Stort tack för denna fina upplevelse, jag kommer att bära den med mig länge!

Nyårshälsning från Skansen

Det har varit ett galet intensivt år med många skiftande känslor och stämningslägen – roligt, sorgligt, pirrigt, utmanande, glädjefyllt, stressigt, kreativit och överaskande. Allt huller om buller i en salig blandning, så som livet brukar vara. Och jag har inte alls skrivit så mycket här som jag hade tänkt fast å andra sidan har jag skrivit rätt mycket annat (sa hon blygsamt…).

I slutet av oktober kom min bok ”Folktrons väsen. Encykolpedi ut”. Den tog slut på förlaget innan jul, glädjande nog men också tråkigt nog med tanke på de som ville ge bort den i julklapp. En del av er har hört av sig och frågat om och när det kommer att gå att köpa igen och jag kan med glädje berätta att Stolpe bokförlag har planer på ett tilltryck, som förhoppningsvis kommer under vinter. Och till våren kommer nästa bok ”Traditioner och högtider. Encyklopedisk kalender” ut, vilket jag förstås ser fram emot.

Och på tal om traditioner håller jag precis på att smycka min höga hatt för att avsluta det gågna året, och hälsa det nya, i stil med att vara med på Skansens julfirandet, där jag kommer att bli intervjuad av SVT om nyårstraditioner en stund innan tolvslaget.

Jag önskar er alla en Gott Nytt År – må 2022 bringa bättre och gladare tider! Och hoppas att våra vägar korsas någon gång på något evenemang, marknad, festival eller i skogen!

Folktrons väsen. Encyklopedi finns nu i en bokhandel nära dig!

Livet har varit galet intensivt den sista månaden och jag har inte hunnit skriva något om att ”Folktrons väsen. Encyklopedi” nu har kommit ut! Den är skriven för alla som delar min kärlek till folkloren om väsen. I den hittar du berättelser och föreställningar om jättar, vättar, troll, skogsrået, näcken, bysen, älvor, tomten, lindormen, vittror, havsfrun, sjöodjur och många fler av de varelser som befolkade (och fortfarande befolkar) landskapet i föreställningsvärlden.

Den är väldigt fint illustrerad med bilder som valts ut av Beatrice Gullström och vackert formgiven av Nina Ulmaja. Min förhoppning under skrivandet var att hitta en berättarform som både når fram till den som precis börjat intressera sig för folktrons väsen (och för folkloristikens forskningsfält) och till den som kommit en bit på väg och letar efter vägar till fördjupning. Jag vet förstås inte om jag lyckats med detta men jag hoppas att det är en bok som kan skänka både kunskap och glädje.

Boken finns att köpa i en del fysiska bokhandlar (i NK.s bokhandel, Hedegrens bokhandel, SF-bokhandeln och i vissa Akademibokhandlar till exempel) och så över nätet förstås (Bokia, Ad libris och liknande). Och om du vill rekommendera den till ditt lokala bibliotek så skulle jag bli glad, för jag vill förstås gärna att så många som möjligt ska ha möjlighet att läsa den.

Ett nytt år med nya äventyr

I förra inlägget lovade jag en sammanfattning av det gågna året. Då tänkte jag förstås hinna skriva det innan det nya året tog vid men sen kom julen med alla dess nöjen och förpliktelser, som tar så mycket mer tid än vad man tror (trots att mina jular brukar vara ganska stillsamma och förra året förstås ännu mer stilla än vanligt). Jag borde lära mig att göra sådant i början av december (om det alls skall göras) eftersom jag när december går mot sitt slut mest längtar ut till frostnupna skogar och inte alls vill sitta vid datorn. Och nu när jag äntligen sätter mig ner för att skriva känns det gamla året så långt bort och i tankarna är jag helt i de nya äventyr som väntar under detta år…

Förra året var förstås, för mig liksom för alla andra, på många sätt ett underligt och skrämmande år. Ett år som påminde om hur skört livet är, hur brutal människan som varelse kan vara och hur utlämnade vi i slutändan ändå är till naturen. Men i allt det mörka fanns det ändå många ljuspunkter. Det blev tydligt vad som faktiskt är viktigt i livet och vad jag vill göra med min tid. Min vardag förädrades inte heller särskilt mycket från hur den sett ut de senaste åren. Den kretsade, då som alltid, kring forskning om väsen och om skogen som plats, berättande och skrivande. I mitt forskningsprojekt ”Trolska skogen: nutida föreställningar och narrativ inom turismens ramar” föll mycket på plats och någonstans vid horisonten tycker jag mig skymta slutet på en lång resa. Det är också glädjande att intresset för folklore och väsen har växt så mycket, både i och utanför akademin, under de senaste åren. Förr kände jag mig stundtals ensam men nu känns det som om vindarna vänt och att ett forskningsområde som länge varit eftersatt inom svensk folkloristik/etnologi håller på att blomma upp på nytt.

Jag har också arbetat på två andra bokprojekt (ett om folktrons väsen och ett om traditioner) under året men de är fortfarande lite hemliga – och det är så svårt att inte berätta om dem! Kanske får jag göra som i sagorna, gräva ett hål i marken och ropa mina hemligheter ner i gropen. Fast det brukar ju sälla sluta väl förstås, så kanske bäst ändå att jag ger mig till tåls ett tag till…

En del artiklar och noveller publicerades förstås under 2020. En som jag var särskilt glad åt att få skriva var ”Troll, älvor och näcken. Väsen i folktro och sägen” till utställningskatalogen ”Trollbunden. John Bauer och den magiska naturen”. Faktiskt så speciellt att jag tänker att den skall få ett alldeles eget blogginlägg så småningom.

Något jag verkligen saknat är att vara ute och hålla föredrag och berättarstunder. Mest av allt saknar jag mötena med människor och de berättelser jag i min tur får höra från publiken efteråt. Men jag har också funnit en oväntad tjusning i alla de digitala möjligheter som öppnat sig. Även om det på en del vis fortfarande känns underligt att sitta hemma framför sin dator och prata rakt ut i den virtuella oändligheten, är det också fint att man på så sätt kan nå ut till så många människor, på så vitt skilda platser. Och det är också fint att så många av er som lyssnat tagit kontakt efteråt, så att de där mötena jag gläds så åt ändå har kunnat ske men på ett annat sätt. Det är något jag kommer att ta med mig och fortsätta arbeta med, även när denna kris är över. Med lite särskild kärlek ser jag tillbaka på mina berättarstunder om väsen under den digitala pest-medeltidveckan. Medeltidsveckan har en särskild plats i mitt hjärta och medan jag berättade kändes det faktiskt lite grann som om jag var där, fast jag satt hemma i mitt eget vardagsrum – det hade jag inte väntat mig och det var en rätt fantastisk upplevelse. Jag fick också möjlighet att i tre olika sammanhang hålla digitala föredrag om folklore kring textila hantverk (det första i samband med Trolska skogens projekt ”Virka en sjö”), och i dessa kunde två olika delar av mitt liv mötas på ett (för mig) nytt sätt. Och slutligen var det också (om jag nu ska försöka välja ut några särskilda höjdpunkter under året) väldigt roligt att hålla ett digitalt föredrag om julens folktro, tillsammans med min folkloristkollega Tommy, på Gamla Uppsala Museum. Gamla Uppsala är i sig en väldigt speciell och storslagen plats, och dessutom arbetade jag som museilärare där en säsong för länge, länge sen, så det kändes väldigt fint att återknyta banden dit.

Och nu är det som sagt ett nytt år med nya uppdrag och nya äventyr som väntar – men det får bli berättelser för en annan gång. Lev väl och god fortsättning, nu när vi snart går in i 2021:s andra månad.

Tora Wall, på väg hem efter ett (digitalt) föredrag om midsommarmagi, 2020.
Inte från årets digitala medeltidsvecka utan ett annat berättartillfälle i medeltidens tecken, innan pesten bröt ut.

Ny blogg: Folkloristen berättar på Nordiska museets hemsida

Sedan några dagar tillbaka skriver jag om folktro, sagor, sägner och annat spännande på min blogg Folkloristen berättar på Nordiska museets hemsida. Besök mig gärna där och läs om midsommarnattens magi!: http://www.nordiskamuseet.se/blogg/folkloristen-berattar

Den här bloggen kommer så småningom att förändras så att de båda bloggarna inte blir identiska, hur vet jag inte riktigt ännu men chansen är nog stor att fantasy och superhjältar får ännu större utrymme…

Pressbild, Tora Wall