Till Bokmässan 2022!

Hurra – i nästa vecka åker jag till Göteborg och bokmässan! Där kommer jag att medverka i ett scenprogram och tre monterprogram:

Fredag den 23 september klockan 11.30-12.00 samtalar jag med Svante Helmbaek Tirén i Bokförlaget Stolpes monter (B02:25) och klockan 16.00-16.30 blir jag intervjuad om Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender av journalisten Lotta Gröning i Axess monter (C03:42). https://bokmassan.se/programs/tora-wall-om-traditioner-och-hogtider-encyklopedisk-kalender/

Lördag den 24 september 11.45 – 12.30 medverkar jag i seminariet ”Vad är det vid söker”, ett samtal om folktro lett av journalisten Anna Lindman tillsammsn med kyrkohistorikern Joel Halldorf och skribenten Svante Helmbaek Tirén (scen F4): https://bokmassan.se/programs/vad-ar-det-vi-soker/. Klockan 15.30-16.00 blir jag intervjuad av Svante Helmbaek Tirén i Bokförlaget Stolpes monter (B02:25).

Övrig tid kommer jag att vimla omkring på mässan och chanserna för att träffa på mig i Fantastikgränd kommer nog att vara särskilt stora. Hoppas vi ses där, på någon av mina programpunkter eller någonannanstans bland alla böcker och underbara berättelser!

Mot Medeltidsveckan och äventyret!

Nu närmar sig årets Medeltidsvecka med stormsteg – och jag kommer såklart att vara där! För den som vill höra mig berätta om väsen finns det flera tillfällen:
8/8 kl. 11.15 Havsfrun, pirater och sjömonster: havets folktro. Sävesalen. Gotlands museum.
9/8. 11.15 Vildvittror, alver, orcher och skogstomtar – fantasyns väsen. Sävesalen, Gotlands museum.
10/8 kl. 14.00 Väsen i vikingatidens föreställningsvärld. St Lars ruin.
13/8 kl. 13.00 Folktrons väsen. Kapitelshusgården.
Varmt välkomna ❤
Biljetter (160 kr) köpes via www.nortic.se (sök på Tora Wall). På medeltidsveckan.se hittar hela programet med föreläsningar, föreställningar, konserter, marknad och stämningsfyllda stunder. Det finns också ett inofficiellt program, för den som vill ha en lite galnare vecka: skelett.nu/mtv/

Ps: Jag ska försöka få med mig några ex. av Folktrons väsen. Encyklopedi, så om någon vill köpa den signerad finns kanske möjlighet att ordna det i Visby.

Efterlängtad bokreleasefest

Ännu några dagar är det maj men även detta år har denna ljuvligaste av månader gått så fort förbi att jag knappt hunnit märka att den börjat. Men jag har ändå hunnit med många roliga och underbara saker – och jag har doftat på syréner och tittat på blåsmesungarna som tränar på att flyga utanför mitt fönster. Höjdpunkten av min maj var ändå för nästan två veckor sedan (hjälp, vad fort det har gått) då jag (äntligen) var på en efterlängtad releasefest. Bokförlaget Stolpe firade alla böcker (42 st!) som kommmit ut hos dem under pandemin. Två av dem är mina och det var så fint att äntligen få skåla för dem!

Jag skrev båda böckerna under pandemin, en ganska märklig upplevelse, och ibland har det känts nästan som om de inte är riktigt verkliga. Men där på bokreleasen, bland alla de andra böckerna och de andra författarna, blev allt plötsligt väldigt verkligt (och fantastiskt). Festen hölls på Nationalmuseets vackra statygård, så vi var i trygga händer under Oden och Tors vakande ögon.

Folktro. En besjälad värld – seminarium på Engelbergs bruk

Har fortfarande en varm känsla i bröstet efter att varit en av talarna vid torsdagens seminarium på vackra Engelbergs järnbruk, mästerligt arrangerat av Axel och Margaret Ax:son Johnsons stiftelse. Där, i en miljö som i sig är förtrollad, fick vi tillfälle att diskutera föreställningar om den besjälade världen i olika tider med utgångspunkt från den nyligen utkomna boken med samma namn som seminariet. Det teoretiska avstampet togs i tankar om avförtrollningen av världen, som Max Weber förde fram vid tiden för det förra sekelskiftet då samhället genomgick stora förändingar, och de motargument som senare förts fram mot denna (i korhet och extremt förenklat: att avförtrollningen följts av en återförtrollning alternativt att det aldrig skett någon genomgripande avförtrollning).

Dagens program leddes av Lotta Gröning, som inte bara modererade utan också visade oss masugnen och berättade om livet och arbetet på bruket. Under seminariets första session, som handlade om avförtrollningen av världen, berättande Kristina Ekero Eriksson målande om trosskiftet och hur Gamla Uppsala gick från att vara en gudomlig kultplats till att bli ett ärkesäte för den kristna kyrkan. Hon följdes av Joel Halldorf som förde en intressant disukussion om upplysningens roll i avförtrollningen – och varför återförtrollningen är världen är viktig.

Nästa session handlade om folktro i det forntida Indien och Rom. Här inledde Per-Johan Norelius med perspektiv på kropp, själ och kosmos i det vediska Indien. Sedan berättade Andreas Winkler om gudolmligt beskydd och magiskt tänkande i det forntida Egypten (en personlig favorit, eftersom jag sedan barnsben fascinerats av den egyptiska mytologin och tillbringade ändlösa timmar med att tillverka miniatyr pyramider, gudar, katter, faraoner i lera som barn). Även den efterföljande föredraget berörde ett ämne som jag länge tyckt varit spännande, men inte vet särskilt mycket om: Britt-Mari Näsströ, berättade fängslande om den gåtfulla Mithraskultens mysterier.

Seminariets tredje, och avslutande del, kretsade kring folktron i Norden. Lars Lönnroth inledde med att beskriva den vilda naturen i det förflutnas föreställningsvärld. Och sedan var det min tur. Mitt ämne var, kanske inte helt oväntat, naturens väsen i folktron med fokus på hur dessa kan tolkas i förhållande till tanken på det förtrollade i dåtid och nutid. Sessionen avslutades med Tommy Kuusela, som berättade om föreställningar om en förtrollad djurvärld med spännande perspektiv på folktro i olika tider.

”Folktro. En besjälad värld” är utgiven av Bokförlaget Stolpe. Den är rik både i bild och text – där finns också fler artiklar av författare som inte hade möjlighet att närvara på seminariet. Jag rekommenderar förstås alla men vill särskilt nämna Camilla Ingemark Asplunds artikel om bergtagning. Redakörer för boken är Kurt Almqvist och Lotta Gröning.
Lotta Gröning berättar med inlevelse den tragikomiska historien om en luffare som en gång sägs ha försökt hoppa över masugnen.
Vi fick också tillfälle att titta på den fantastiska samlingen av galijonsfigurer – de här båda stal mitt hjärta.
Och denna stilige herre är ju också rätt episk!

På kvällen välkomnades vi av en värmande brasa, mingel och en underbar middag, som gav tillfälle till ännu fler intressanta samtal. Stort tack för denna fina upplevelse, jag kommer att bära den med mig länge!

Antologin ”Folktro. En besjälad värld” ute nu!

Antologin ”Folktro. En besjälad värld” från Bokförlaget Stolpe finns nu ute i handeln. I den skriver jag, och flera andra författare, om folktro och föreställningar om förtrollning, själen och naturen ur olika perspektiv. Väldigt vacker är den också och rikt illustrerad (jag är ju partisk förstås men jag tror att ni kommer att hålla med om ni får tillfälle att bläddra i den).

Ps: Jag har redigerat det ursprungliga inlägget, som skrev innan boken kom ut.

Författarna är: Camilla Asplund Ingemark, Gabriella Beer, Karin Blomqvist, Jerker Blomqvist, Kristina Ekero Eriksson, Joel Halldorf, Tommy Kuusela, Lena Kättström Höök, Lars Lönnroth, Per-Johan Norelius, Britt-Mari Näsström, Tora Wall, David Thurfjell och Andreas Winkler. Huvudredaktörer: Kurt Almqvist och Lotta Gröning.
Min artikel handlar, kanske inte helt oväntat, om väsen.

Den magiska månen

Tänk att det är tre veckor sedan nyårsafton! Årets första nymåne har redan övergått i årets första fullmåne. Både dessa tidpunkter har på olika sätt haft stor betydelse för människor i det förflutna. Månens faser hjälpte människor att hålla reda på tiden och man gav därför noga akt på natthimlens skiftningar. Sammanflätat med den praktiska nyttan av månen, som hjälpte människor att hålla reda på när olika sysslor skulle påbörjas och avslutas, fanns även magiska föreställningar och riter knutna till månen.

Nymånen var särskilt laddad med föreställningar. Vid denna tid ansågs det kokt att påbörja nya saker som kunde ha hjälp att månens kraft för att växa. Den första nymånen på det nya året var särskilt betydelsefull. Det var en tidpunkt för spådomar och varsel om det år som skulle komma. Unga kvinnor som var nyfikna på framtiden kunde då ”niga för nyårsny” och fråga: ”Vems skjorta skall jag sy? Vems kaka skall jag baka? Vems maka skall jag bli?”

Den fullmåne som vi vandrade under för några dagar sedan kan ha varit viktig ännu längre tillbaka, i forntiden då människornas rituella liv följde både månens och solens rytm. Den första fullmånen, efter den första nymånen efter vintersolståndet är en av de tidpunkter som föreslagits för ett forntida julfirande. Ett blot under den tid då vintern är som kallast och våren, även om solen vänt och ljuset är på väg tillbaka, fortfarande är långt borta.

Som ni förstår kretsar mina tankar mycket kring månen just nu. Dessa tankar har funnits länge men blev tydligare, och fick fastare form, under arbetet med min bok ”Traditioner och högtider. En encyklopedisk kalender”, som kommer ut på Bokförlaget Stolpe under våren. Ur detta föddes ett nytt projekt som jag smög igång med redan i höstas. Det handlar om den magiska månen och om solen, dessa två fascinerande himlakroppar som dansar omkring varandra uppe på himlavalvet.

Jag har inte tagit detta foto själv utan lånat det från en bildbank med fria bilder. Att fota månen är svårt och jag har aldrig lyckats göra den rättvisa när jag försökt.

Nyårshälsning från Skansen

Det har varit ett galet intensivt år med många skiftande känslor och stämningslägen – roligt, sorgligt, pirrigt, utmanande, glädjefyllt, stressigt, kreativit och överaskande. Allt huller om buller i en salig blandning, så som livet brukar vara. Och jag har inte alls skrivit så mycket här som jag hade tänkt fast å andra sidan har jag skrivit rätt mycket annat (sa hon blygsamt…).

I slutet av oktober kom min bok ”Folktrons väsen. Encykolpedi ut”. Den tog slut på förlaget innan jul, glädjande nog men också tråkigt nog med tanke på de som ville ge bort den i julklapp. En del av er har hört av sig och frågat om och när det kommer att gå att köpa igen och jag kan med glädje berätta att Stolpe bokförlag har planer på ett tilltryck, som förhoppningsvis kommer under vinter. Och till våren kommer nästa bok ”Traditioner och högtider. Encyklopedisk kalender” ut, vilket jag förstås ser fram emot.

Och på tal om traditioner håller jag precis på att smycka min höga hatt för att avsluta det gågna året, och hälsa det nya, i stil med att vara med på Skansens julfirandet, där jag kommer att bli intervjuad av SVT om nyårstraditioner en stund innan tolvslaget.

Jag önskar er alla en Gott Nytt År – må 2022 bringa bättre och gladare tider! Och hoppas att våra vägar korsas någon gång på något evenemang, marknad, festival eller i skogen!

Folktrons väsen. Encyklopedi finns nu i en bokhandel nära dig!

Livet har varit galet intensivt den sista månaden och jag har inte hunnit skriva något om att ”Folktrons väsen. Encyklopedi” nu har kommit ut! Den är skriven för alla som delar min kärlek till folkloren om väsen. I den hittar du berättelser och föreställningar om jättar, vättar, troll, skogsrået, näcken, bysen, älvor, tomten, lindormen, vittror, havsfrun, sjöodjur och många fler av de varelser som befolkade (och fortfarande befolkar) landskapet i föreställningsvärlden.

Den är väldigt fint illustrerad med bilder som valts ut av Beatrice Gullström och vackert formgiven av Nina Ulmaja. Min förhoppning under skrivandet var att hitta en berättarform som både når fram till den som precis börjat intressera sig för folktrons väsen (och för folkloristikens forskningsfält) och till den som kommit en bit på väg och letar efter vägar till fördjupning. Jag vet förstås inte om jag lyckats med detta men jag hoppas att det är en bok som kan skänka både kunskap och glädje.

Boken finns att köpa i en del fysiska bokhandlar (i NK.s bokhandel, Hedegrens bokhandel, SF-bokhandeln och i vissa Akademibokhandlar till exempel) och så över nätet förstås (Bokia, Ad libris och liknande). Och om du vill rekommendera den till ditt lokala bibliotek så skulle jag bli glad, för jag vill förstås gärna att så många som möjligt ska ha möjlighet att läsa den.

Tack till alla som kom och lyssnade…

….på mina föreläsningar och berättarstunder om väsen i St Görans vackra ruin under Medeltidsveckan i Visby. Och ett särskilt tack för alla kloka frågor och fina samtal efter framträdandena! Ni var en helt underbar publik, som ju medeltidare brukar vara ❤

Nedanför fotot följer litteraturlistan som jag utlovade!

Litteraturlista till föreläsningarna:

af Klintberg, Bengt. Svenska folksägner. Stockholm, 1993; The Types of the Swedish Folklegend. Helsingfors, 2010; Svenska trollformler. Stockholm, 1965: Förbud mot kringgärning i äldre folktradition. I ”Saga och sed”. Uppsala, 1995.

Asplund Ingemark, Camilla, The genre of trolls: the case of a Finland-Swedish folk belief tradition. Åbo, 2004.

Bergstrand, Carl-Martin Bergstrand, Hallandssägner. Göteborg, 1949.

Bergstrand, Carl-Martin, Bohuslänska sägner. Göteborg, 1947.

Bergstrand, Carl-Martin. Dalslandssägner. Göteborg, 1951.

Davidson, Hilda Ellis, Nordens gudar och myter. I översättning och svensk bearbetning av Bengt G. Söderberg. Stockholm, 1984.

Den poetiska Eddan. I översättning av Björn Collinder. Stockholm, 1964.

Djurklou, Gabriel, Svenska sagor och sägner 5. Sagor och sägner upptecknade av Gabriel Djurklou. Utg. av Jöran Sahlgren. Stockholm, 1943.

Ehrensvärd, Ulla, Den svenska tomten. Stockholm, 1979.

Ek, Sverker, De nordiska medeltida näckvisorna. Göteborg, 1935.

Eriksson, Bo, Bestiarium: en medeltida djurbok. Stockholm, 2009.

Feilberg, Henning Fredrik, Nissens historie. Köpenhamn, 1979

Granberg, Gunnar. Skogsrået i yngre nordisk folktradition. Uppsala, 1935.

Harjunen, Catarina. Att dansa med de(t) skeva: Erotiska möten mellan människa och naturväsen i finlandssvenska folksägner. Åbo, 2020.

Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof. Om draken eller lindormen: drakormens gåta. Med inledning, noter, bildurval och efterskrift av Thomas Malm. Tingsryd, 2017.

Häll, Mikael. Skogsrået, näcken och djävulen: erotiska naturväsen och demonisk sexualitet i 1600- och 1700-talens Sverige. Stockholm, 2013; Havsfruns hamn och satans famn: demonisk sexualitet, liminal kroppslighet och förtrollade naturlandskap i det tidigmoderna Sverige. I ”RIG 2014:3”, sid 129–144. Stockholm, 2014.

Johansson, Kerstin Louise. De dödas julotta: en sägenundersökning. Bergen, 1991.

Kuusela, Tommy. Hallen var lyst i helig frid. Krig oc fred mellan gudar och jättar i forrnordisk hallmiljö. Stockholm. 2017.

Liungman, Waldemar, Sveriges sägner band I. Stockholm, 1958.

Sveriges sägner, band II. Stockholm 1959.

Sveriges sägner, band V. Stockholm, 1962.

Sveriges sägner, band IV. Stockholm, 1961.

Lövkrona, Inger. Det bortrövade dryckeskärlet: en sägenstudie. Lund, 1982.

Malmstedt, Göran. Bondetro och kyrkoro: religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige. Lund, 2002.

Midholm, Lina och Saltzman, Katarina (red.), Naturen för mig: nutida röster och kulturella perspektiv. Göteborg, 2014.

Odstedt, Ella. Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommentar av Bengt af Klintberg. Uppsala, 2004.

Raudvere, Catharina, Föreställningar om maran i nordisk folktro. Lund, 1993.Kunskap och insikt i norröna tradition: mytologi, ritualer och trolldomsanklagelser, Lund 2003.

Schön, Ebbe. Troll och människa. Stockholm, 2008; Vår svenske tomte: sägner och folktro. Stockholm, 2006; Folktro från förr. Stockholm, 2001; Asa-Tors hammare: gudar och jättar i tro och tradition. Stockholm, 2005; Älvor, troll och talande träd : folktro om svensk natur. Sundbyberg, 2000.

Stattin, Jochum, Näcken. Spelman eller gränsvakt? Stockholm, 1992; Från gastkramning till gatuvåld. En etnologisk studie av svenska rädslor. Helsingborg, 1990; Det farliga livet: om avund, rädsla, rykten och fördomar. Lund, 1991.

Tillhagen, Carl-Herman, Folklig läkekonst. Stockholm, 1977; Folklig spådomskonst. Stockholm, 1991; Skogarna och träden: naturvård i gångna tider. Stockholm, 1995; Vattnens folklore: sägen och folktro kring bäckar, älvar, sjöar och hav. Stockholm, 1997; Jaktskrock. Stockholm, 1985;

Wall, Tora.  Magic at Midsummer: Past and Present Beliefs concerning Love and Divination. I ”The Ritual Year and Ritual Diversity. Proceedings of the Second International conference of The SIEF Working Group on The Ritual Year”, Göteborg 7–11 Juni 2006. Red. Lina Midholm, Annika Nordström & Maria Teresa Agozzino. Göteborg, 2007(a).

Wall, Tora. Hönan som skattväktare. I ”Människan och faunan. Etnobiologi i Sverige 3”. Red. Håkan Túnon, Börje Pettersson, Mattias Iwarsson2007(b),

Östling, Per-Anders. Älvkvarn, älvdans och älvblåst. I ”Folkliga föreställningar och folklig religiositet: festskrift till professor Ulrika Wolf-Knuts”. Red. Lena Marander-Eklund, Sofie Strandén, Nils G. Holm. Åbo, 2007.

Midsommarnattens magi – lockande men farlig

Nu skymmer det utanför fönstret och midsommarkvällen håller på att övergå i natt. I bondesamhällets folktro ansågs midsommarnatten en av årets mest magiska nätter, då naturen flödade av krafter. Gränsen mellan människornas värld och det övernaturligas rike troddes då vara tunnare än vanligt och det finns många berättelser om fantastiska saker som kunde hända denna natt.

Läkeväxter sades vara extra kraftfulla och samlades därför under midsommarnatten. Midsommardaggen var också eftertraktad; gick man barfota i den skulle man hålla sig stark och frisk under året. Daggen samlades också för att bota sjukdomar och för att få bröd och öl att jäsa ordentligt under året. På en del ställen besökte man även speciella midsommarkällor och drack av vattnet i dem för att få hälsa och kraft.

Midsommar var också en lämplig tid för skattsökare. Det sades att förtrollade skatter då steg upp ur jorden och blev synliga för människor. Om man lyckades vara tyst kunde man få tag i dem – bröt man tystnaden försvann de däremot för alltid.

Midsommarnatten lämpade sig också särskilt väl för att förutsäga framtiden. Det var ju kärlekens högtid och ville man veta vem man skulle leva med var detta rätt tidpunkt. Kärleksspådomar var nog ofta lekfulla sysselsättningar, men det fanns ändå ett uns av allvar i dem. En form av midsommarmagi finns fortfarande kvar i dag: att plocka blommor att lägga under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med. Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad – bröts den var även magin bruten. Just tyst­nad är ett vanligt inslag i bondesamhällets magiska tänkande, en markering av att det är en rit som utförs.

Antalet blommor som plockades varierar, men de vanligaste antalen är sju eller nio. Ojämna tal har uppfattats som magiska i många kulturer, kanske för att människor ser jämna tal som mer harmoniska och därmed mer »normala». Ibland sägs också att den som spår ska klättra över lika många gärdsgårdar som hon plockar blommor. Detta kan ses som en symbolisk gränsöverskridning mellan den vanliga världen och det övernaturliga.

Men att försöka spå om framtiden kunde vara ett farligt tilltag, som en av flickorna i denna sägen fick erfara: