Tack till alla som kom och lyssnade…

….på mina föreläsningar och berättarstunder om väsen i St Görans vackra ruin under Medeltidsveckan i Visby. Och ett särskilt tack för alla kloka frågor och fina samtal efter framträdandena! Ni var en helt underbar publik, som ju medeltidare brukar vara ❤

Nedanför fotot följer litteraturlistan som jag utlovade!

Litteraturlista till föreläsningarna:

af Klintberg, Bengt. Svenska folksägner. Stockholm, 1993; The Types of the Swedish Folklegend. Helsingfors, 2010; Svenska trollformler. Stockholm, 1965: Förbud mot kringgärning i äldre folktradition. I ”Saga och sed”. Uppsala, 1995.

Asplund Ingemark, Camilla, The genre of trolls: the case of a Finland-Swedish folk belief tradition. Åbo, 2004.

Bergstrand, Carl-Martin Bergstrand, Hallandssägner. Göteborg, 1949.

Bergstrand, Carl-Martin, Bohuslänska sägner. Göteborg, 1947.

Bergstrand, Carl-Martin. Dalslandssägner. Göteborg, 1951.

Davidson, Hilda Ellis, Nordens gudar och myter. I översättning och svensk bearbetning av Bengt G. Söderberg. Stockholm, 1984.

Den poetiska Eddan. I översättning av Björn Collinder. Stockholm, 1964.

Djurklou, Gabriel, Svenska sagor och sägner 5. Sagor och sägner upptecknade av Gabriel Djurklou. Utg. av Jöran Sahlgren. Stockholm, 1943.

Ehrensvärd, Ulla, Den svenska tomten. Stockholm, 1979.

Ek, Sverker, De nordiska medeltida näckvisorna. Göteborg, 1935.

Eriksson, Bo, Bestiarium: en medeltida djurbok. Stockholm, 2009.

Feilberg, Henning Fredrik, Nissens historie. Köpenhamn, 1979

Granberg, Gunnar. Skogsrået i yngre nordisk folktradition. Uppsala, 1935.

Harjunen, Catarina. Att dansa med de(t) skeva: Erotiska möten mellan människa och naturväsen i finlandssvenska folksägner. Åbo, 2020.

Hyltén-Cavallius, Gunnar Olof. Om draken eller lindormen: drakormens gåta. Med inledning, noter, bildurval och efterskrift av Thomas Malm. Tingsryd, 2017.

Häll, Mikael. Skogsrået, näcken och djävulen: erotiska naturväsen och demonisk sexualitet i 1600- och 1700-talens Sverige. Stockholm, 2013; Havsfruns hamn och satans famn: demonisk sexualitet, liminal kroppslighet och förtrollade naturlandskap i det tidigmoderna Sverige. I ”RIG 2014:3”, sid 129–144. Stockholm, 2014.

Johansson, Kerstin Louise. De dödas julotta: en sägenundersökning. Bergen, 1991.

Kuusela, Tommy. Hallen var lyst i helig frid. Krig oc fred mellan gudar och jättar i forrnordisk hallmiljö. Stockholm. 2017.

Liungman, Waldemar, Sveriges sägner band I. Stockholm, 1958.

Sveriges sägner, band II. Stockholm 1959.

Sveriges sägner, band V. Stockholm, 1962.

Sveriges sägner, band IV. Stockholm, 1961.

Lövkrona, Inger. Det bortrövade dryckeskärlet: en sägenstudie. Lund, 1982.

Malmstedt, Göran. Bondetro och kyrkoro: religiös mentalitet i stormaktstidens Sverige. Lund, 2002.

Midholm, Lina och Saltzman, Katarina (red.), Naturen för mig: nutida röster och kulturella perspektiv. Göteborg, 2014.

Odstedt, Ella. Norrländsk folktradition. Uppteckningar i urval och med kommentar av Bengt af Klintberg. Uppsala, 2004.

Raudvere, Catharina, Föreställningar om maran i nordisk folktro. Lund, 1993.Kunskap och insikt i norröna tradition: mytologi, ritualer och trolldomsanklagelser, Lund 2003.

Schön, Ebbe. Troll och människa. Stockholm, 2008; Vår svenske tomte: sägner och folktro. Stockholm, 2006; Folktro från förr. Stockholm, 2001; Asa-Tors hammare: gudar och jättar i tro och tradition. Stockholm, 2005; Älvor, troll och talande träd : folktro om svensk natur. Sundbyberg, 2000.

Stattin, Jochum, Näcken. Spelman eller gränsvakt? Stockholm, 1992; Från gastkramning till gatuvåld. En etnologisk studie av svenska rädslor. Helsingborg, 1990; Det farliga livet: om avund, rädsla, rykten och fördomar. Lund, 1991.

Tillhagen, Carl-Herman, Folklig läkekonst. Stockholm, 1977; Folklig spådomskonst. Stockholm, 1991; Skogarna och träden: naturvård i gångna tider. Stockholm, 1995; Vattnens folklore: sägen och folktro kring bäckar, älvar, sjöar och hav. Stockholm, 1997; Jaktskrock. Stockholm, 1985;

Wall, Tora.  Magic at Midsummer: Past and Present Beliefs concerning Love and Divination. I ”The Ritual Year and Ritual Diversity. Proceedings of the Second International conference of The SIEF Working Group on The Ritual Year”, Göteborg 7–11 Juni 2006. Red. Lina Midholm, Annika Nordström & Maria Teresa Agozzino. Göteborg, 2007(a).

Wall, Tora. Hönan som skattväktare. I ”Människan och faunan. Etnobiologi i Sverige 3”. Red. Håkan Túnon, Börje Pettersson, Mattias Iwarsson2007(b),

Östling, Per-Anders. Älvkvarn, älvdans och älvblåst. I ”Folkliga föreställningar och folklig religiositet: festskrift till professor Ulrika Wolf-Knuts”. Red. Lena Marander-Eklund, Sofie Strandén, Nils G. Holm. Åbo, 2007.

Midsommarnattens magi – lockande men farlig

Nu skymmer det utanför fönstret och midsommarkvällen håller på att övergå i natt. I bondesamhällets folktro ansågs midsommarnatten en av årets mest magiska nätter, då naturen flödade av krafter. Gränsen mellan människornas värld och det övernaturligas rike troddes då vara tunnare än vanligt och det finns många berättelser om fantastiska saker som kunde hända denna natt.

Läkeväxter sades vara extra kraftfulla och samlades därför under midsommarnatten. Midsommardaggen var också eftertraktad; gick man barfota i den skulle man hålla sig stark och frisk under året. Daggen samlades också för att bota sjukdomar och för att få bröd och öl att jäsa ordentligt under året. På en del ställen besökte man även speciella midsommarkällor och drack av vattnet i dem för att få hälsa och kraft.

Midsommar var också en lämplig tid för skattsökare. Det sades att förtrollade skatter då steg upp ur jorden och blev synliga för människor. Om man lyckades vara tyst kunde man få tag i dem – bröt man tystnaden försvann de däremot för alltid.

Midsommarnatten lämpade sig också särskilt väl för att förutsäga framtiden. Det var ju kärlekens högtid och ville man veta vem man skulle leva med var detta rätt tidpunkt. Kärleksspådomar var nog ofta lekfulla sysselsättningar, men det fanns ändå ett uns av allvar i dem. En form av midsommarmagi finns fortfarande kvar i dag: att plocka blommor att lägga under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med. Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad – bröts den var även magin bruten. Just tyst­nad är ett vanligt inslag i bondesamhällets magiska tänkande, en markering av att det är en rit som utförs.

Antalet blommor som plockades varierar, men de vanligaste antalen är sju eller nio. Ojämna tal har uppfattats som magiska i många kulturer, kanske för att människor ser jämna tal som mer harmoniska och därmed mer »normala». Ibland sägs också att den som spår ska klättra över lika många gärdsgårdar som hon plockar blommor. Detta kan ses som en symbolisk gränsöverskridning mellan den vanliga världen och det övernaturliga.

Men att försöka spå om framtiden kunde vara ett farligt tilltag, som en av flickorna i denna sägen fick erfara:

Sommarsolstånd och bokmakeri

Igår var det sommarsolstånd och jag skålad i all stillhet för det fram emot kvällen, när solen redan försvunnit ner bakom horisonten. Det är något alldeles särskilt med den här tiden om året. Plötsligt – det är alltid plötsligt, hur kan det komma sig att jag aldrig är beredd? – är världen grön och levande igen. Vinden för med sig doften av blommor och solvarma kåda från tallarna uppe på berget där jag bor. Och sedan ett kvällsbad, för att skölja bort dagens damm.

Det är bråda dagar nu, med både SIEF-konferens (digital från Helsinki) att försöka hinna vara med så mycket som möjligt på, föredrag och berättarstunder på olika midsommarteman och projekt att skriva på….men roligt också förstås (även om jag ibland bara vill sätta mig under ett träd och låta sommaren skölja över mig). Titta gärna i mitt sprillans nya kalendarium om du vill veta vart du kan se, höra och träffa mig i offentliga framträdanden!

Och så har jag en fantastisk nyhet: den 27/10 kommer min bok ”Folktrons väsen. Encyklopedi” ut på Bokförlaget Stolpe! Här kan du kika på den i förlagets bokkatalog: https://bokforlagetstolpe.com/se/isbn9789189069756/

I dagarna har jag också på allvar börjat skriva på nästa bok (jag har hållit på med den vid sidan av ett tag men nu är den på riktigt igång). Temat är ännu lite hemligt men snart hoppas jag kunna berätta mer!

Ett nytt år med nya äventyr

I förra inlägget lovade jag en sammanfattning av det gågna året. Då tänkte jag förstås hinna skriva det innan det nya året tog vid men sen kom julen med alla dess nöjen och förpliktelser, som tar så mycket mer tid än vad man tror (trots att mina jular brukar vara ganska stillsamma och förra året förstås ännu mer stilla än vanligt). Jag borde lära mig att göra sådant i början av december (om det alls skall göras) eftersom jag när december går mot sitt slut mest längtar ut till frostnupna skogar och inte alls vill sitta vid datorn. Och nu när jag äntligen sätter mig ner för att skriva känns det gamla året så långt bort och i tankarna är jag helt i de nya äventyr som väntar under detta år…

Förra året var förstås, för mig liksom för alla andra, på många sätt ett underligt och skrämmande år. Ett år som påminde om hur skört livet är, hur brutal människan som varelse kan vara och hur utlämnade vi i slutändan ändå är till naturen. Men i allt det mörka fanns det ändå många ljuspunkter. Det blev tydligt vad som faktiskt är viktigt i livet och vad jag vill göra med min tid. Min vardag förädrades inte heller särskilt mycket från hur den sett ut de senaste åren. Den kretsade, då som alltid, kring forskning om väsen och om skogen som plats, berättande och skrivande. I mitt forskningsprojekt ”Trolska skogen: nutida föreställningar och narrativ inom turismens ramar” föll mycket på plats och någonstans vid horisonten tycker jag mig skymta slutet på en lång resa. Det är också glädjande att intresset för folklore och väsen har växt så mycket, både i och utanför akademin, under de senaste åren. Förr kände jag mig stundtals ensam men nu känns det som om vindarna vänt och att ett forskningsområde som länge varit eftersatt inom svensk folkloristik/etnologi håller på att blomma upp på nytt.

Jag har också arbetat på två andra bokprojekt (ett om folktrons väsen och ett om traditioner) under året men de är fortfarande lite hemliga – och det är så svårt att inte berätta om dem! Kanske får jag göra som i sagorna, gräva ett hål i marken och ropa mina hemligheter ner i gropen. Fast det brukar ju sälla sluta väl förstås, så kanske bäst ändå att jag ger mig till tåls ett tag till…

En del artiklar och noveller publicerades förstås under 2020. En som jag var särskilt glad åt att få skriva var ”Troll, älvor och näcken. Väsen i folktro och sägen” till utställningskatalogen ”Trollbunden. John Bauer och den magiska naturen”. Faktiskt så speciellt att jag tänker att den skall få ett alldeles eget blogginlägg så småningom.

Något jag verkligen saknat är att vara ute och hålla föredrag och berättarstunder. Mest av allt saknar jag mötena med människor och de berättelser jag i min tur får höra från publiken efteråt. Men jag har också funnit en oväntad tjusning i alla de digitala möjligheter som öppnat sig. Även om det på en del vis fortfarande känns underligt att sitta hemma framför sin dator och prata rakt ut i den virtuella oändligheten, är det också fint att man på så sätt kan nå ut till så många människor, på så vitt skilda platser. Och det är också fint att så många av er som lyssnat tagit kontakt efteråt, så att de där mötena jag gläds så åt ändå har kunnat ske men på ett annat sätt. Det är något jag kommer att ta med mig och fortsätta arbeta med, även när denna kris är över. Med lite särskild kärlek ser jag tillbaka på mina berättarstunder om väsen under den digitala pest-medeltidveckan. Medeltidsveckan har en särskild plats i mitt hjärta och medan jag berättade kändes det faktiskt lite grann som om jag var där, fast jag satt hemma i mitt eget vardagsrum – det hade jag inte väntat mig och det var en rätt fantastisk upplevelse. Jag fick också möjlighet att i tre olika sammanhang hålla digitala föredrag om folklore kring textila hantverk (det första i samband med Trolska skogens projekt ”Virka en sjö”), och i dessa kunde två olika delar av mitt liv mötas på ett (för mig) nytt sätt. Och slutligen var det också (om jag nu ska försöka välja ut några särskilda höjdpunkter under året) väldigt roligt att hålla ett digitalt föredrag om julens folktro, tillsammans med min folkloristkollega Tommy, på Gamla Uppsala Museum. Gamla Uppsala är i sig en väldigt speciell och storslagen plats, och dessutom arbetade jag som museilärare där en säsong för länge, länge sen, så det kändes väldigt fint att återknyta banden dit.

Och nu är det som sagt ett nytt år med nya uppdrag och nya äventyr som väntar – men det får bli berättelser för en annan gång. Lev väl och god fortsättning, nu när vi snart går in i 2021:s andra månad.

Tora Wall, på väg hem efter ett (digitalt) föredrag om midsommarmagi, 2020.
Inte från årets digitala medeltidsvecka utan ett annat berättartillfälle i medeltidens tecken, innan pesten bröt ut.

Min bok ”Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen”

Medan de sista resterna av midsommarmagi ännu dröjer sig kvar omkring oss, kan jag med glädje meddela att min barnbok ”Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen” nu finns att köpa som e-bok.

Den passar särskilt bra för barn mellan 6-9 år (plus/minus något år beroende på om man läser själv eller lyssnar när någon annan läser högt). Under några veckor framöver går det bra att beställa den direkt från mig genom att swisha 19 kronor till 0706-259874. Skriv väsen och din e-mail som meddelande.

Senare i sommar kommer det även en tryckt upplaga, mer information om denna, och vart du då kan köpa böckerna, kommer när det närmar sig.

Framsida Troll, älvor, vättar och andra mystiska väsen

På äventyr i Trolska Skogen

Jag sitter med en kopp te och skriver vid köksbordet medan åskregnet smattrar mot fönstret. Vi är nyss hemkomna från en resa norröver och ett äventyrligt besök i Hälsingland och Trolska Skogen ( http://www.trolskaskogen.se/ ) där man kan gå trollstigen genom den vindlande, vackra skogen.

På väg genom skogen

Först träffade vi fen Gullfina, som lånade oss en magisk bok som vägledning när vi gav oss av på vandringen.

Farmor läser i Gullfinas bok

En skyddande amulett fick vi också med oss och det kan ju vara bra att ha i trollskogen.

Amuletten

Många underliga varelser mötte vi på vägen och mycket fick vi lära oss om både det ena och det andra.

Vem bor här?

Att vara folklorist kan ibland vara mycket farofyllt….

Smaug?

Folklorist trotsar faran

För mig var besöket spännande på flera sätt. För ungefär ett år sedan skrev jag en text om folktro till Trolska skogens hemsida (http://www.trolskaskogen.se/show/object.asp?oid=80) och ända sedan dess har jag varit väldigt nyfiken på hur det ser ut i verkligheten. Nu vet jag!

Vitmossa

Hur vi idag förhåller oss till och använder oss av äldre dagars folklore är ett område som intresserar mig mycket. I Trolska skogen arbetar många människor ideellt både för att på ett fantasifullt sätt sprida kunskap om folktro, sagor och sägner samtidigt som man använder dessa på ett nytt sätt för att diskutera och förhålla sig till nutida frågor om exempelvis miljö och naturvård.

Små fotspår

Sett ur ett folkloristiskt perspektiv tycker jag att Trolska skogen är fascinerande, inte minst för den lekfulla blandningen av folktro, sagoboksstämning och fantasy/lajvinsomfluenser som möter besökarna. För det är ju så, att vi inte kan återberätta eller levandegöra något utan att i någon mån sätta vår egen prägel på det och på så sätt både skapa en fortsättning på traditionen och samtidigt påverka vår tids uppfattning om vad människor trodde förr.

Mystiska små hus

Besöket avslutades med god saft- och muffinsfika på det mysiga skogscaféet och ett spännande samtal om folktro med med Helena Brusell, som är projektledare för Trolska Skogen.

Och så här vackert var det i Mellanfjärden, samhället alldeles nära trollstigen…

Mellanfjärden

Några goda råd till skattsökare

Det finns många berättelser om nedgrävda skatter och hur man skall bära sig åt för att få tag på dem. Regel nummer ett är att absolut tystnad måste iakttas under en seriös skattjakt!  Bryter du tystnaden försvinner skatten framför dina ögon och står aldrig mer att finna.

Skatter som grävdes ner under orostider vaktas ofta av övernaturliga väktare. Dessa väktare är ibland drakar (och såna vet ju de flesta skattsökare hur man skall tas med) men kan också vara spöken efter djur – ofta en höna – som offrades då skatten grävdes ned.

Hönan ruvar på skatten och skrämmer iväg de som kommer i närheten. Det går illa för den som är ohövlig mot henne eller tar till våld för att försöka få tag på skatten. Men om du försiktigt lyfter hönan och lägger henne bekvämt på din jacka, då kan det hända att hon låter dig ta för dig av skatten. Skratta aldrig år hönan och låt dig inte heller lockas att skratta om det helt plötsligt kommer förbi ett hölass draget av en tupp, med en höna bakom tömmarna eller något liknande. Det är ett trick, som försöker få dig att bryta tystnaden!