Imorgon är det Fars dag. Inte för att vi brukar fira vare sig Fars eller Mors dag nåt särskilt men jag tror att far i det här huset skall få lite marängsviss till eftermiddagsfikat i alla fall. Någon slips skall han dock inte få (och inte min egen pappa heller.)

Jag brukar alltid få frågor om hur man skall se på ”kommersiella högtider” jämfört med ”riktiga traditioner”. Men det är ju inte så enkelt att skilja det ena från det andra – både Mors dag och Fars dag har vi fått från USA, där de instiftades av privatpersoner som ville hedra sin egen mor respektive far. De hade inga kommersiella baktankar (snarare tvärtom) men till Sverige kom dagarna ivrigt påhejade av handeln, som gärna ville se en presentdag till. Fast firande måste ju inte innebära presenter (missförstå mig inte – själv älskar jag att få paket och är inte alls främmande för att mina kära använder Mors dag som ursäkt för att ge mig ett ;)) men man behöver ju inte falla för alla reklamkampanjer som hetsar till överkonsumtion. Blommor, en kaka och något fint som man själv har pysslat ihop, det är mer än tillräckligt för att värma ett faders (eller moders) hjärta.