Sommarvila och skrivro

Mitt i sommaren är en rofylld tid. Allt liksom stannar upp och går långsammare.

Jag också.

Visserligen kommer jag inte att vara riktigt ledig men sommrarna brukar ändå falla in i en vilsam lunk. Nästan inga mail, inga föreläsningar, tid att tänka och en alldeles särskild sorts skrivro. Så jag drar mig undan för världen ett tag men kanske ses vi i skuggan av ett äppelträd eller på stranden. Eller efter sommaren, med nya tankar och nya berättelser att berätta för varandra.

Jag hoppas det!

Midsommarnattens magi – lockande men farlig

Nu skymmer det utanför fönstret och midsommarkvällen håller på att övergå i natt. I bondesamhällets folktro ansågs midsommarnatten en av årets mest magiska nätter, då naturen flödade av krafter. Gränsen mellan människornas värld och det övernaturligas rike troddes då vara tunnare än vanligt och det finns många berättelser om fantastiska saker som kunde hända denna natt.

Läkeväxter sades vara extra kraftfulla och samlades därför under midsommarnatten. Midsommardaggen var också eftertraktad; gick man barfota i den skulle man hålla sig stark och frisk under året. Daggen samlades också för att bota sjukdomar och för att få bröd och öl att jäsa ordentligt under året. På en del ställen besökte man även speciella midsommarkällor och drack av vattnet i dem för att få hälsa och kraft.

Midsommar var också en lämplig tid för skattsökare. Det sades att förtrollade skatter då steg upp ur jorden och blev synliga för människor. Om man lyckades vara tyst kunde man få tag i dem – bröt man tystnaden försvann de däremot för alltid.

Midsommarnatten lämpade sig också särskilt väl för att förutsäga framtiden. Det var ju kärlekens högtid och ville man veta vem man skulle leva med var detta rätt tidpunkt. Kärleksspådomar var nog ofta lekfulla sysselsättningar, men det fanns ändå ett uns av allvar i dem. En form av midsommarmagi finns fortfarande kvar i dag: att plocka blommor att lägga under kudden för att drömma om den man ska gifta sig med. Blommorna skulle enligt traditionen plockas under tystnad – bröts den var även magin bruten. Just tyst­nad är ett vanligt inslag i bondesamhällets magiska tänkande, en markering av att det är en rit som utförs.

Antalet blommor som plockades varierar, men de vanligaste antalen är sju eller nio. Ojämna tal har uppfattats som magiska i många kulturer, kanske för att människor ser jämna tal som mer harmoniska och därmed mer »normala». Ibland sägs också att den som spår ska klättra över lika många gärdsgårdar som hon plockar blommor. Detta kan ses som en symbolisk gränsöverskridning mellan den vanliga världen och det övernaturliga.

Men att försöka spå om framtiden kunde vara ett farligt tilltag, som en av flickorna i denna sägen fick erfara:

Sommarsolstånd och bokmakeri

Igår var det sommarsolstånd och jag skålad i all stillhet för det fram emot kvällen, när solen redan försvunnit ner bakom horisonten. Det är något alldeles särskilt med den här tiden om året. Plötsligt – det är alltid plötsligt, hur kan det komma sig att jag aldrig är beredd? – är världen grön och levande igen. Vinden för med sig doften av blommor och solvarma kåda från tallarna uppe på berget där jag bor. Och sedan ett kvällsbad, för att skölja bort dagens damm.

Det är bråda dagar nu, med både SIEF-konferens (digital från Helsinki) att försöka hinna vara med så mycket som möjligt på, föredrag och berättarstunder på olika midsommarteman och projekt att skriva på….men roligt också förstås (även om jag ibland bara vill sätta mig under ett träd och låta sommaren skölja över mig). Titta gärna i mitt sprillans nya kalendarium om du vill veta vart du kan se, höra och träffa mig i offentliga framträdanden!

Och så har jag en fantastisk nyhet: den 27/10 kommer min bok ”Folktrons väsen. Encyklopedi” ut på Bokförlaget Stolpe! Här kan du kika på den i förlagets bokkatalog: https://bokforlagetstolpe.com/se/isbn9789189069756/

I dagarna har jag också på allvar börjat skriva på nästa bok (jag har hållit på med den vid sidan av ett tag men nu är den på riktigt igång). Temat är ännu lite hemligt men snart hoppas jag kunna berätta mer!

Midsommar och midsommarnattens magi

För mer än tio år sedan skrev jag en artikel om midsommar och midsommarnattens magi för tidskriften Populär Historia. Alldeles nyss upptäckte jag att de nypublicerade den på nätet förra sommaren, så om någon vill läsa den finns den här: https://popularhistoria.se/vardagsliv/traditioner/den-svenska-midsommartraditionen

Nu har den ju ett antal år på nacken och är långt ifrån fullständig – men jag håller faktiskt på att skriva nya texter om midsommar i dagarna. Och inte bara om midsommar utan om alla andra traditioner på året också. Så till nästa år (hoppas jag) kommer det att finnas ett mer aktuellt och utförligt boktips här.

Råd till en äventyrare (om spöken och hur man handskas med dem)

Min vän Caligari, artist och äventyrare, är ute på luffen och berättar om sin vandring i vloggen Vägskäl. I veckan var jag med en stund och berättade om spöken i folktron samt gav några goda råd om vad man skall tänka på när man skall sova ensam i ett spökhus.

Digitalt föredrag om Skogen som förtrollad plats idag!

Jag har ju glömt att berätta att idag (om en och en halv timme klockan 18) så kommer jag att hålla mitt föredrag digitalt och gratis (men föranmälan krävs) arrangerad av Studiefrämjandet i Skaraborg. Skynda, skynda – kom och lyssna!

Följ denna länk för mer information: https://www.studieframjandet.se/vastra-gotalands-lan/gustav-arrangemang/kalenderhandelser/2021/mars/forelasning-med-folkloristen-tora-wall/

John Bauers bergatroll

Semlor, sjöodjur och den fruktansvärde snömannen

Den gågna veckan har ägnats helt åt att skriva om väsen – hektiskt med också underbart. Och så har jag varit ute i vinterskogen, vilket jag är glad för nu när den vackra snön håller på att regna bort utanför fönstret.

Jag har också haft äran att få vara med i SR junior (P4) och berättat om snömannen och Storsjöodjuret. Förutom att det alltid är roligt att göra saker riktade till barn, skänkte just det här lite extra glädje. Jag har älskar berättelserna om både snömannen och sjöodjur sen jag själv var liten och tillbringade många lyckliga sommarlovstimmar med att planera expeditioner till Himalaya, Skottland och Jämtland för att söka efter dem (och skydda dem när jag väl hittade dem). Till Jämtland har jag faktiskt lyckats ta mig men tyvärr utan att ens lyckas se skymten av något mystiskt i Storsjön. För den som vill lyssna, eller har någon därhemma som planerar expeditioner, finns avsnittet här: https://sverigesradio.se/avsnitt/1671271

Och så har jag ätit semlor förstås. Jag har en bulle kvar, undangömd i skafferiet, och funderar på fira fredagen med en sista med varm mjölk och kanel…

Semla med varm choklad och högläsning för barnen.

Vinterskog och tiden som flyger

I veckan har jag fått de första bokningarna av julföredrag inför nästa jul. Det värmer hjärtat, och jag är glad att det finns andra än mig som börjar längta efter nästa jul så fort den förra är slut. Men det är också en påminnelse om hur tiden flyger och att det som idag känns så avlägset kommer att stå för dörren imorgon. Det finns ju så mycket att se fram emot, och stanna upp och njuta av, mellan då och nu. Våren och vitsipporna. Varma kvällar, bad i ljummet vatten och midsommarens magi. Augustimånen och sensommarfester vid lägerelden. Höstlöven och halloweenspökena….ja, ni vet.

Vinterskogen är i alla fall förtrollande vacker just nu och medan jag fortfarande har kvar lite kvardröjande julstämning från förra året, passade jag på att ta några foton till kommande julprogram.

Foto Patric Karlsson
Foto: Patric Karlsson
Foto: Patric Karlsson

Ett nytt år med nya äventyr

I förra inlägget lovade jag en sammanfattning av det gågna året. Då tänkte jag förstås hinna skriva det innan det nya året tog vid men sen kom julen med alla dess nöjen och förpliktelser, som tar så mycket mer tid än vad man tror (trots att mina jular brukar vara ganska stillsamma och förra året förstås ännu mer stilla än vanligt). Jag borde lära mig att göra sådant i början av december (om det alls skall göras) eftersom jag när december går mot sitt slut mest längtar ut till frostnupna skogar och inte alls vill sitta vid datorn. Och nu när jag äntligen sätter mig ner för att skriva känns det gamla året så långt bort och i tankarna är jag helt i de nya äventyr som väntar under detta år…

Förra året var förstås, för mig liksom för alla andra, på många sätt ett underligt och skrämmande år. Ett år som påminde om hur skört livet är, hur brutal människan som varelse kan vara och hur utlämnade vi i slutändan ändå är till naturen. Men i allt det mörka fanns det ändå många ljuspunkter. Det blev tydligt vad som faktiskt är viktigt i livet och vad jag vill göra med min tid. Min vardag förädrades inte heller särskilt mycket från hur den sett ut de senaste åren. Den kretsade, då som alltid, kring forskning om väsen och om skogen som plats, berättande och skrivande. I mitt forskningsprojekt ”Trolska skogen: nutida föreställningar och narrativ inom turismens ramar” föll mycket på plats och någonstans vid horisonten tycker jag mig skymta slutet på en lång resa. Det är också glädjande att intresset för folklore och väsen har växt så mycket, både i och utanför akademin, under de senaste åren. Förr kände jag mig stundtals ensam men nu känns det som om vindarna vänt och att ett forskningsområde som länge varit eftersatt inom svensk folkloristik/etnologi håller på att blomma upp på nytt.

Jag har också arbetat på två andra bokprojekt (ett om folktrons väsen och ett om traditioner) under året men de är fortfarande lite hemliga – och det är så svårt att inte berätta om dem! Kanske får jag göra som i sagorna, gräva ett hål i marken och ropa mina hemligheter ner i gropen. Fast det brukar ju sälla sluta väl förstås, så kanske bäst ändå att jag ger mig till tåls ett tag till…

En del artiklar och noveller publicerades förstås under 2020. En som jag var särskilt glad åt att få skriva var ”Troll, älvor och näcken. Väsen i folktro och sägen” till utställningskatalogen ”Trollbunden. John Bauer och den magiska naturen”. Faktiskt så speciellt att jag tänker att den skall få ett alldeles eget blogginlägg så småningom.

Något jag verkligen saknat är att vara ute och hålla föredrag och berättarstunder. Mest av allt saknar jag mötena med människor och de berättelser jag i min tur får höra från publiken efteråt. Men jag har också funnit en oväntad tjusning i alla de digitala möjligheter som öppnat sig. Även om det på en del vis fortfarande känns underligt att sitta hemma framför sin dator och prata rakt ut i den virtuella oändligheten, är det också fint att man på så sätt kan nå ut till så många människor, på så vitt skilda platser. Och det är också fint att så många av er som lyssnat tagit kontakt efteråt, så att de där mötena jag gläds så åt ändå har kunnat ske men på ett annat sätt. Det är något jag kommer att ta med mig och fortsätta arbeta med, även när denna kris är över. Med lite särskild kärlek ser jag tillbaka på mina berättarstunder om väsen under den digitala pest-medeltidveckan. Medeltidsveckan har en särskild plats i mitt hjärta och medan jag berättade kändes det faktiskt lite grann som om jag var där, fast jag satt hemma i mitt eget vardagsrum – det hade jag inte väntat mig och det var en rätt fantastisk upplevelse. Jag fick också möjlighet att i tre olika sammanhang hålla digitala föredrag om folklore kring textila hantverk (det första i samband med Trolska skogens projekt ”Virka en sjö”), och i dessa kunde två olika delar av mitt liv mötas på ett (för mig) nytt sätt. Och slutligen var det också (om jag nu ska försöka välja ut några särskilda höjdpunkter under året) väldigt roligt att hålla ett digitalt föredrag om julens folktro, tillsammans med min folkloristkollega Tommy, på Gamla Uppsala Museum. Gamla Uppsala är i sig en väldigt speciell och storslagen plats, och dessutom arbetade jag som museilärare där en säsong för länge, länge sen, så det kändes väldigt fint att återknyta banden dit.

Och nu är det som sagt ett nytt år med nya uppdrag och nya äventyr som väntar – men det får bli berättelser för en annan gång. Lev väl och god fortsättning, nu när vi snart går in i 2021:s andra månad.

Tora Wall, på väg hem efter ett (digitalt) föredrag om midsommarmagi, 2020.
Inte från årets digitala medeltidsvecka utan ett annat berättartillfälle i medeltidens tecken, innan pesten bröt ut.

Digitalt julföredrag på Gamla Uppsala museum

Det är rent förfärligt länge sedan jag uppdaterade bloggen men jag tänkte skärpa till mig och skriva ett sammanfattande inlägg om mina folkloristiska äventyr under året i dagarna. Tills dess nöjer jag mig med att tipsa om mitt och Tommy Kuuselas digitala föredrag om äldre jultraditioner som vi höll i Gamla Uppsala museums regi i tisdags. Det går att titta på via GUM:s FB:sidan i dryga en och en halv vecka till, för den som vill.

Med en önskan om en fortsatt fin advent och hopp om ett ljusare 2021!

Länk till julföredraget: