6 juni och Sveriges Nationaldag. I år är det dessutom 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs 1523 och med hårdhänt hand formade Sverige till ett centraliserat rike. Men är dessa firanden något som slagit an hos människor i Sverige? Det har jag blivit intervjuad om i några olika sammanhang på sistone. Här hittar du till exempel en länk till ett inslag på SVT Kultur: https://www.svt.se/kultur/500-ars-jubileum-nar-nationaldagen-firas-yr-i-mossan

Och här finns en intervju där jag är med på ett hörn och pratar om Sveriges 500-års jubileum med Tobias Svanelid på Vetenskapsradion Historia: https://sverigesradio.se/avsnitt/ska-vi-fira-sveriges-500-arsdag

Den långa freden, att Sverige inte varit utsatt för hot mot sin självständighet under så lång tid, att Nationaldagen är så pass ny som officiell dag och att det inte finns någon självklar struktur för hur den skall firas är är några av de skäl som ofta brukar lyftas fram när man diskuterar varför dagen inte uppmärksammas mer. Själv skulle jag vilja lägga till ytterligare ett skäl: brist på tid. Valborg är inte särskilt längt borta, Mors dag (för de som firar den) har också precis varit, skolavslutningar och studentmottagningarna krockar nästan och midsommar är bara några veckor bort. Hur många storslagna firanden mäktar man egentligen med så här i den allra mest hektiska perioden innan sommarsemestern? Kanske är det då mer lockande med en ledig dag för fixa sånt som behövs fixas, gå på picknick, grilla eller ta en skogspromenad?

Jag brukar ofta få frågan om jag själv firar Nationaldagen och jag brukar alltid säga nej. Men i år har jag fått önskemål hemifrån om att vi skall baka Nationaldagsbakelser (eller kanske en tårta) och gå och bada – så på sätt och vis kommer jag att fira den lite grann ändå.