Författararkiv: Tora Wall

Profilbild för Okänd

Om Tora Wall

Författare, folklorist och berättare, verksam vid Nordiska museet och Åbo Akademi. Intresset för folklore, kulturhistoria och människors liv nu och förr har löpt som en röd tråd genom mitt yrkesliv. En av de bästa sakerna med folkloristiken är att den rör sig både i dåtid och nutid. Det finns en frihet i att kunna studera både det förgångna och nutida företeelser inom samma vetenskap - och det ger dessutom en unik tillfälle att urskilja mönster och se sambanden mellan förr och nu.

Gott Nytt År!

Publicerad den av
Svara

År 2025 går långsamt mot sitt slut men samtidigt börjar ett nytt glittrande 2026, med löften om nya äventyr, kvällar vid brasan och ännu fler sagor att berätta. Kung Bore har äntligen kommit och utanför mitt fönster klär ett tunt snötäcke träden i vitt. Längtar efter att hälsa det nya året med frost och eld i skogen.

Det här året har mestadels varit vigd åt tid för skrivande och ännu mer skrivande men jag har ändå hunnit med en hel del författarsamtal, boksigneringar, föreläsningar och berättarstunder. På Smålands litteraturfestival fick jag prata om skogen, väsen och teater. Dalslands bokdagar tog mig till stranden av Vänern för att berätta ännu mer om skogen och jag har fått besöka Finspång och Jönköping i samma ärende. Skogen har jag pratat mycket om i år men jag har inte glömt bort de andra områdena som har en särskild plats i mitt hjärta. Jag har fått återvända till Hälsingland för att hålla min föreläsning om Trådens magi: folklore kring spånad, vävning och sömnad två gånger till. Jag har varit i Västsverige (mina hemtrakter) för att berätta om Vättar, jättar, diser och troll på Ekhagens fornby och för Skövde släktforskarförening. Ja, och så till Alvesta och det fantastiska Verket, där ett gammalt järnbruk och konsten möttes kring utställningar om väsen. Och så mycket mer som inte får rum här. Tack till alla som bjudit in mig och alla som kommit för att lyssna!

I början av sommaren fick jag äran att gästa Berättandets torg i Gamla stan, fint arrangerat av Berättarnätet Öst.

För någon som arbetar mycket själv är det så värdefullt att få dessa möten. Kloka frågor från publiken, som väcker nya tankar. Samtal med andra författare, som ger ny inspiration. Fantastiska platser runt om i landet, som jag kanske aldrig fått tillfälle att besöka annars. Och alla eldsjälar som ordnar kultur- och litteraturfestivaler, håller museer och bibliotek igång, driver föreningar och i det lilla bygger sammanhang som ger livet glöd och innehåll för så många.

Foto från Litteraturfesten i Älmhult, där jag var med och berättade om Skogen: I folktro, sägner och sagor…
…i fint sällskap av Lena Andersson och Kalle Lind.

Min senaste bok ”Skogen: I folktro, sägner och sagor” har landat mjukt hos sina läsare. Det har varit en fröjd att vara ute och prata om den. Särskilt glad är jag över alla unga som kommer för att lyssna. Och som kommer fram sen och berättar om egna fantastiska projekt kring folklore – allt från masteruppsatser till speldesign, konstprojekt och egna böcker. Det ger mig gott hopp om framtiden!

Skogen tilldelas Svensk bokkonsts fina pris, tack vare Nina Ullmajas (längst till vänster i bild) magiska arbete med layout och alla andra på förlaget som arbetat med att göra boken.
Och tänk, Skogen fick faktiskt ännu en (eller två) fin utmärkelse när den tilldelades Guld i kategorin Print och Grand Prix vid utdelningen av Publisherpriset. Här Emma Selfvén och Gabriella Swanstein från Bokförlaget Stolpe på när de tar emot utmärkelsen.

Tiden har inte riktigt räckt till för att hålla bloggen uppdaterad, så därför smyger jag in en bit 2024 också, för jag har ju inte berättat om att Skogen nominerades till Augustpriset här. En omtumlande och helt underbar upplevelse som jag aldrig kunnat föreställa mig att jag skulle få vara med om.

Med min förläggare Marika Stolpe på Augustgalan 2024.

Nu ser jag fram emot vad det nya året bär med sig. Jag drömmer om att skriva, vandringar i skogen, om havsvindar som smeker mig över kinden och doften av solvarma äpplen som väntar på att plockas. Gott Nytt År!

Länge sedan sist!

Publicerad den av
Svara

Upptäckte till min förskärckelse att det är över ett år sedan jag skrev något här men till mitt försvar har det varit ett oerhört intensivt år. Ännu en sommar går mot sin ände och lite motvilligt återvänder jag till vardagen. Men det finns mycket att se fram emot i höst, jag tröstar mig med det. Ett helt år av ostörd forskning, bara det är ju en välsignelse! Och så en (digital) skrivarkurs för de som bor i Dalarna och som är intresserade av folklore och fantasy. Den är som ett upplopp mot Dalarna folklore och fantasy festival den 23-24 november, ett fantastiskt evenemang som arrangeras av Dalarnas museum (jag kommer även att medverka med en föreläsning på festivalen). Och sist men långt ifrån minst så är det release för min nya bok Skogen: I folktro, sägner och sagor den 25 september, precis innan bokmässan i Göteborg.

Mer detaljer om allt kommer senare men just nu dröjer jag mig kvar en stund i minnen av sommarens alla härligheter.

Min novell ”Sländans kraft” i Faktum Novell 2023.

Publicerad den av
Svara

Midsommarveckan är här och för många väntar semestern strax bakom hörnet. Tid för vila, sand mellan tårna, svala bad – och för läsning i hängmattan. I Faktum Novell hittar du en härlig karamellblandning av olika sorters berättelser, skrivna av 13 olika författare (varav jag är en). Min novell ”Sländans kraft” kan rekommenderas för den som gärna ser inslag av magi, ödestrådar som tvinnas och oväntad kärlek i sina berättelser. Det känns förstås väldigt fint att få vara med i sammanhang som detta – och så är jag lite stolt över att min novell smyger in ett fantastiskt element i blandningen.

Du kan köpa Faktum Novell av din Faktumförsäljare på gatan (i Göteborg, Helsingborg, Malmö och Karlstad med omnejd) eller beställa från https://faktumbutiken.se/

Skog, skog, skog…

Publicerad den av
Svara

Mina tankar upptas av skog just nu. Fram för allt fantasins skogar, som det mesta jag skriver om kretsar kring för tillfället, men också verklighetens skogar. Det förstnämnda är lustfyllt och underbart, det andra skrämmande på många sätt. Sommaren har just börjat och det är redan torrt som fnöske i markerna och på flera ställen brinner skogen. Klimatförändringar, granbarksborren, trädsjukdomar och skogar som försvinner. Det värker i hjärtat och är svårt att andas, när man tänker på det. Men jag försöker trösta mig med att det fortfarande går att vända utvecklingen – det finns fortfarande hopp inför framtiden om vi inte förtvivlar och blir handlingsförlamade. Och jag vill tro att en del av det hoppet finns att hämta i myter, sagor och sägner om skogen och dess väsen. Både de gamla från förflutna tider, då man inte ens kunde föreställa sig de problem vi står inför idag utan hade helt andra faror att handskas med) och de nyskapade, som speglar vår tid med all dess rädsla, hopp och kärlek till skogen.

Foto: Patric Karlsson

Under våren har jag deltagit i flera seminarier med föreläsningar och suttit i panelsamtal på temat skog – och jag har också suttit i publiken och lyssnat när andra delat med sig av sina perspektiv på skogen. Det senaste var bara för några veckor sedan i samband med ett internt seminarium för landskapsarkitekter, som sökte inspiration för att förändra tänkanden kring stadsplanering och låta naturen – och folkloren – ta större plats i städerna. Mitt föredrag hette ”Stadens folklore och folklore i staden” – om skogens, vattnets och himlavalvets mytiska betydelse och hur dessa avspeglas i folkloren och om hur folklorens berättelser kan påminna oss både om det förflutna, om världen utanför staden och väcka tankar på vad vi vill förändra.

Den här gardinen hängde i mitt rum när jag var liten och jag älskade den – det gör jag förresten fortfarande. De mjuka linjerna, de mättade färgerna, de överdimensionerade bären och blommorna som skänker en lekfull stämning åt mönstret. Jag brukade ligga och tittade på den medan jag somnade, föreställde mig hur det skulle vara att vandra där inne, hur det skulle kännas att simma i sjöarna, som på samma gång är himlen, och vem man skulle kunna möta där inne. Ibland tänker jag att det kanske var i den här skogen som min fascination för fantasins skogar föddes.

Nationaldag med sol och bad – och kanske bakelser?

Publicerad den av
Svara

6 juni och Sveriges Nationaldag. I år är det dessutom 500 år sedan Gustav Vasa valdes till kung i Strängnäs 1523 och med hårdhänt hand formade Sverige till ett centraliserat rike. Men är dessa firanden något som slagit an hos människor i Sverige? Det har jag blivit intervjuad om i några olika sammanhang på sistone. Här hittar du till exempel en länk till ett inslag på SVT Kultur: https://www.svt.se/kultur/500-ars-jubileum-nar-nationaldagen-firas-yr-i-mossan

Och här finns en intervju där jag är med på ett hörn och pratar om Sveriges 500-års jubileum med Tobias Svanelid på Vetenskapsradion Historia: https://sverigesradio.se/avsnitt/ska-vi-fira-sveriges-500-arsdag

Den långa freden, att Sverige inte varit utsatt för hot mot sin självständighet under så lång tid, att Nationaldagen är så pass ny som officiell dag och att det inte finns någon självklar struktur för hur den skall firas är är några av de skäl som ofta brukar lyftas fram när man diskuterar varför dagen inte uppmärksammas mer. Själv skulle jag vilja lägga till ytterligare ett skäl: brist på tid. Valborg är inte särskilt längt borta, Mors dag (för de som firar den) har också precis varit, skolavslutningar och studentmottagningarna krockar nästan och midsommar är bara några veckor bort. Hur många storslagna firanden mäktar man egentligen med så här i den allra mest hektiska perioden innan sommarsemestern? Kanske är det då mer lockande med en ledig dag för fixa sånt som behövs fixas, gå på picknick, grilla eller ta en skogspromenad?

Jag brukar ofta få frågan om jag själv firar Nationaldagen och jag brukar alltid säga nej. Men i år har jag fått önskemål hemifrån om att vi skall baka Nationaldagsbakelser (eller kanske en tårta) och gå och bada – så på sätt och vis kommer jag att fira den lite grann ändå.

Troll, ull och mycket skratt i Hälsingland

Publicerad den av
1

Förra helgen åkte jag till Ohlandersgårdens vandrahem i Rengsjö, Hälsingland för att hålla en föreläsning om ”Folklore om lin, ull och folktrons väsen”, som arrangerades av Studiefrämjandet Mitt i samband med ett stickretreat på gården. Från nornor, Freja och Frigga, linet och spånadens betydelse i den nordiska mytologin och den forntida kulten färdades vi till folktrons väsen som magiskt skickliga hantverkare i det förindustriella samhällets sägner och föreställningsvärld under en dryg timme.

Det är inte så hemskt ofta man får uppleva att man arbetar och vilar på samma gång men denna gång var det faktiskt så. Det finns så många intressanta föreställningar knutna till textila tekniker, fram för allt kanske till spånad och vävning, och så många fantastiska berättelser att återge så det är för det första ett tacksamt ämne att föreläsa om. För det andra var platsen i sig väldigt vilsam och för det tredje (och det mest magiska förstås) var det fantastiskt att berätta för en publik som själva var så väl bevandrade i stickningens konstform (det är inte jag, jag kan sticka räta och aviga maskor men inte mer än så) – och som verkade ha så otroligt roligt medan de stickade. När jag satt och förberedde mig för föreläsningen i den gamla drängkammaren, med fönstret på glänt, hörde jag sorlet av röster från stickarna som satt på bänkar i trädgården där utanför och många härliga skratt som lyfte mot himlen medan de arbetade.

Här nedan kommer en liten kavalkad av foton, där ni bland annat hittar en bild på de koftor som stickades av deltagarna i retreaten, med mönster framtaget av Kerstin Waagen efter en tapet i Ohlandersgården (det taget i förbifarten och gör inte alls mönstret eller koftorna rättvisa). Notera också den lilla blyertsanteckningen med väderleksrapport från maj 1918, som prydde väggen i drängkammaren.

Logen där föreläsningen hölls…
Koftor, stickade av Kerstin Waagen som också gjort mönstret…
…efter en tapet på gården, här förevisad på ladan ut mot vägen.
Väldigt nöjd med att det var sol och sommarvarmt, inte snö, när jag var där.

Magiska föreställningar om lin, ull och folktrons väsen i kommande föreläsning (den 13 maj)

Publicerad den av
Svara

Våren är äntligen här på riktigt med blommande körsbärsträd, sjungande trastar och sol som värmer efter en lång vinter. Jag sitter med fönstret på glänt och förbereder helgens föreläsning om magiska föreställningar kring lin och ull och sägner om folktrons väsen som skickliga hantverkare. Den kommer att gå av stapeln nu på lördag den 13 maj klockan 19.00, på Ohlandersgårdens vandrarhem i Rengsjö. Det är bara på plats som gäller och biljetterna kostar 100 kronor. Här kan du läsa mer om evenemanget: https://www.studieframjandet.se/gavleborgs-lan/gustav-arrangemang/kalenderhandelser/2023/maj/forelasning-med-tora-wall—folklore-om-ull-och-lin-och-folktrons-vasen/

Det här ser jag fram mycket emot. Inte nog med att jag får prata om folklore, utan dessutom med anknytning till både textilt hantverk och magiska väsen, båda områden som ligger mig varmt om hjärtat. Det kommer att bli en spännande resa genom vikingatidens mytologi, folktrons föreställningsvärld och folksagornas fantastiska äventyr. Jag kommer också att ha med mig några ex. av Folktrons väsen (fast inte jättemånga, för jag åker tåg och de är rätt tjocka), så det finns möjlighet att köpa en signerad bok efteråt om någon skulle vilja det.

Varmt välkomna!!!

Ps: den spinnande kullan på bilden är, som ni nog ser, målad av Anders Zorn.

Brasknaster, skog och snöslask – och så några ord om kommande föreläsningar

Publicerad den av
Svara

På något sätt är det redan fredag igen, efter en vecka fylld av semlor, böcker, deadlines och ett evigt knåpande med att få tiden att räcka till. Till slut blev det lite för mycket så idag packade jag ner en bok i ryggsäcken och rymde till skogs. I mitten av ”min” skog finns en liten herrgård där jag åt lunch och läste om Yggdarsil. Sedan tillbringade jag en tankfull stund med att titta in i elden, som är tänd ute på gårdsplanen varje dag. Egentligen för att barnfamiljer och skolklasser skall kunna grilla där men det var gråmulet och slaskväder så jag var ensam med elden, vinden och några muntra trastar med vårkänslor. Tänk ändå att något så enkelt som knastret från en brasa kan vara så vilsamt för en sliten själ.

Under veckan har jag bokat in flera nya föreläsningar till våren (hurra!) och så har jag förberett de som väntar den närmaste tiden. Nästa tisdag, den 28 februari, klockan 13.00 kommer jag att gästa Immanuelskyrkans seniorer i Stockholm och prata om ”Vättar, jättar, diser och troll” – det ser jag verkligen fram emot! Även om det är inom ramen för deras seniorverksamhet så förstod jag det som att det är öppet för att alla. Här hittar ni mer information om det: https://www.immanuel.se/calendar/immanuel-senior-6/

Veckan därpå, onsdagen den 8 mars, medverkar jag i något så spännande som ett Forest Lab på Nordiska museet. Vad det är? Ja, det kan jag inte riktigt svara på ännu men jag längtar efter att ta reda på det. Så här beskrivs i alla fall evenemanget på museets FB-sida: ”Lyssna till ett samtal med etnologen Lotten Gustafsson Reinius, folkloristen Tora Wall, religionshistorikern David Thurfjell och mykologen Anders Dahlberg i ett undersökande möte mellan konst och forskning.​” Läs mer och boka biljetter här: https://www.facebook.com/events/1499870210500353

Radiointervju om djurskelett som magiskt skydd i gamla hus

Publicerad den av
Svara

Idag blev jag intervjuad i P4 Kronoberg om fynd av djurskelett (i detta fall mestadels får) i ett hus från 1700-talet. Det finns att lyssna på här: https://sverigesradio.se/artikel/skeletten-pa-patriks-vind-skulle-skydda-mot-onda-makter.

Det är ju ett spännande område, det där med magiskt skydd av hus. Inte minst för att de är materiella och gripbara – fysiska spår efter en magisk föreställningsvärld som till sin natur mestadels är immateriell och därmed flyktig och undflyende. Förra året skrev jag en artikel för tidskriften Byggarbetaren om oväntade fynd vid renoveringar av gamla hus – mynt, stenåldersyxor, gamla skor, inmurade huggormar och liknande – och folktroföreställningar om husbyggen. För den som vill finns artikeln att läsa här: https://www.byggnadsarbetaren.se/mystiska-fynd-nar-aldre-hus-renoveras-darfor-hittar-du-barnskor-och-yxor/

Den här hästskallen finns i Nordiska museets samlingar. Den hittades under golvet till Nábogården nr. 12 Fru Alstad by. Fotot är taget av Karolina Kristensson och finns på Digitalt museum, där du också kan läsa mer om skallen: https://digitaltmuseum.se/011023659193/hastskalle

Sol och måne, troll och tidsresor

Publicerad den av
6

Lade ni märkte till fullmånen i början av veckan? Stor, lysande och trolsk följde den mig på krispigt kyliga kvällspromenader. Allt blir så stilla i månsken. Och magiskt. Det är lätt att förstå var alla berättelser och föreställningar om månen kommer från då. Jag vet att det är hopplöst att försöka fånga månen på foto, särskilt med en vanlig mobilkamera, men jag kunde inte låta bli att försöka ändå.

Månen är en trogen följeslagare i vintermörkret men det är ändå skönt att ljuset börjar komma tillbaka och dagarna blir lite, lite längre hela tiden. Idag blåste det rätt snålt och var några minusgrader på lunchpromenaden men det gick ändå att sitta ute en stund och läsa i solen. En välsignelse, jag känner mig ofta fångad inomhus och sitter gärna ute när jag jobbar. Särskilt nu, när jag skriver om skogens berättelser, känns det konstigt att sitta mellan fyra väggar. Så fort vårsolen blivit tillräckligt varm brukar jag försöka gå ut och sätta mig när tillfälle ges istället.

Men förra torsdagen var jag glad åt att vara inne, då höll jag nämligen en digital föreläsning om folktrons troll i regi av Glimmingehus. Den går fortfarande att titta på via deras FB-sidan men jag lyckades inte kopiera länken och lägga in tyvärr (vet inte om det ens går att göra). Ämnet har ju aktualiserats på sistone i och med den norska filmen Troll på Netflix…och jag tänker nog att de skall bli ett inlägg om det här också så småningom.

Och så har jag fått en galet spännande förfrågan om tidsresor…jag kan inte säga mer än så just nu (så egentligen borde jag låtit bli men det gick inte). Återkommer om det i framtiden. Eller från det förgångna. Eller möjligen från en parallell dimension. Vem vet? Tills dess önskar jag er allt gott!