Det är lätt att förundras, och ibland kanske roas eller uppröras, när man läser folkminnessamlingarnas uppteckningar om magiska föreställningar i bondesamhället. En annan världsbild möter oss där, en världsbild som speglar en tid och ett samhälle med helt andra livsvillkor än vårt eget.

Vardagslivet genomsyrades av magiska föreställningar. På gården fanns (om man hade tur) tomten som höll ordning och hjälpte till med djuren. I skogen härskade skogsrået och på havet kunde fiskare få hjälp (eller stjälpas) av havsrået. Vargen kallades gullfot när man talade om honom, för att inte riskera att kalla på det man fruktade. Och för att skydda fåret mot rovdjur viskade man tyst ”Kom igen till året, med lamm vid låret” när hon skulle ut i vall om våren.

Vid sjukdom och skador användes trolldom för att bota det onda. Barn som led av engelska sjukan drogs genom särskilda träd, där stammen växt så att ett hål bildades i den. Vårtor kunde sättas bort under en sten vid fullmåne. Starkt smakande och/eller luktande saker användes för att bota sjukdomar: peppar, salt, vitlök och brännvin. Sjukdomen sågs som ett levande väsen, vilken skulle drivas ut i kroppen. Det gjorde man ofta genom att ta till det som var etter värre än sjukdomen själv. Ont ska med ont fördrivas, hette det.

En del av det jag nämner ovan känner vi igen idag. Peppar, peppar säger vi om vi har tagit ut något, lycka eller olycka, i förväg. Och många föräldrar och förskolepersonal sväljer hela vitpepparkorn när säsongens vinterkräksjuka drar igång, i hopp om att slippa bli smittade.  En nypa salt över axeln, för att avvärja olycka. En hästsko över dörren för lycka och maskot i väskan när det är dags att skriva prov. Skrock kallas det, med en gnutta förakt, ett skratt eller på fullaste allvar.

Ofta hör man:

”Jag tror egentligen inte på det men jag gör det ändå – för säkerhets skull.”

Skrock är ett ord som folklorister gärna undviker. Det är laddad med en nedlåtande ton och ett ovanifrånperspektiv. Vardagsmagi eller magiska föreställningar talar vi hellre om. Föreställningar som finns invävda i nutidens tankevärld, sida vid sida med det naturvetenskapliga och rationella tänkandet. Föreställningsvärlden förändras självklart med det samhälle den existerar i. En del äldre föreställningar följer med, de som fortfarande betyder något för människor, fast kanske inte i exakt samma form nu som för hundar år sedan. Andra försvinner, eftersom vi inte längre kan relatera till dem.

Och så kommer det förstås till nya. En del lekfulla och oskyldiga, som tanken på att vissa brunnslock betyder tur och andra otur om man kliver på dem.

Andra är mer svårupptäckta – och också mer problematiska. Vi ser dem kanske inte som folklore eftersom de är så självklara i tankevärlden att de accepteras som sanningar. Positivt tänkande och mindfulness, till exempel.  Föreställningar som vuxit fram ur new age och ett allt mer individualiserat samhälle. Ändlösa rader av självhjälpsböcker berättar för oss hur vi skall bli friska, framgångsrika och lyckliga genom att tänka glatt. Och lugna och harmoniska genom att existera i nuet och inte dröja allt för länge vid det mörka och oroande.

De senaste åren har allt fler kritiska röster höjts. Mest aktuell är kanske professor Agnes Wold som påpekat att dessa föreställningar inte bara är svårbevisbara utan också lägger till outhärdliga stressmoment för den som är sjuk eller befinner sig i en svår livssituation.

Salt och långpeppar (som importerades under medeltiden)