Sankt Nikolaus, helgon och godisbringare

Den 6 december firar katolska kyrkan helgonet Sankt Nikolaus, som dog denna dag år 347. Sankt Nikolaus var biskop och enligt berättelserna väldigt givmild mot de fattiga. Han troddes hålla en vakande hand över sjömännen, eftersom det berättades att han lyckades stilla en storm under seglatsen till kyrkomötet i Nicaea. Men senare kom han också att betraktas som barnens helgon, dels kanske för att hans helgondag sammanföll med terminens slut och dels för att han i en av legenderna återuppväcker tre fattiga skoldjäknar, som blivit mördade och nedsaltade i kar av en grym värdshusvärd.

I samband med skolavslutningar var det vanligt med processioner och legendspel i skolorna, där någon vuxen klädde ut sig till Nikolaus och gav godis till de barn som ansågs ha varit snälla. Med sig hade han ofta djävulen, i form av en bockfigur, som hotade barnen med ris och en säck att fånga dem i. Det är troligt att liknande upptåg kan ha funnits, åtminstone i delar av Sverige, under medeltiden men Nikolausfiguren sågs inte med blida ögon av den protestantiska kyrkan efter reformationen. Men minnet av sedvänjan tycks ha funnits kvar (eller återinförts vid något tillfälle) på Gotland, där barnen in på 1900-talet kunde hitta Niklasgotter under kudden den 6 december eller, längre fram, dagen innan julafton.

Karameller i butiken på Tomteland

Karameller i butiken på Tomteland, Mora. Foto: Tora Wall

Läs mer om Sankt Nikolaus i Den svenska julboken av Jan-Öjvind Swahn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s