På äventyr i Trolska Skogen

Jag sitter med en kopp te och skriver vid köksbordet medan åskregnet smattrar mot fönstret. Vi är nyss hemkomna från en resa norröver och ett äventyrligt besök i Hälsingland och Trolska Skogen ( http://www.trolskaskogen.se/ ) där man kan gå trollstigen genom den vindlande, vackra skogen.

På väg genom skogen

Först träffade vi fen Gullfina, som lånade oss en magisk bok som vägledning när vi gav oss av på vandringen.

Farmor läser i Gullfinas bok

En skyddande amulett fick vi också med oss och det kan ju vara bra att ha i trollskogen.

Amuletten

Många underliga varelser mötte vi på vägen och mycket fick vi lära oss om både det ena och det andra.

Vem bor här?

Att vara folklorist kan ibland vara mycket farofyllt….

Smaug?

Folklorist trotsar faran

För mig var besöket spännande på flera sätt. För ungefär ett år sedan skrev jag en text om folktro till Trolska skogens hemsida (http://www.trolskaskogen.se/show/object.asp?oid=80) och ända sedan dess har jag varit väldigt nyfiken på hur det ser ut i verkligheten. Nu vet jag!

Vitmossa

Hur vi idag förhåller oss till och använder oss av äldre dagars folklore är ett område som intresserar mig mycket. I Trolska skogen arbetar många människor ideellt både för att på ett fantasifullt sätt sprida kunskap om folktro, sagor och sägner samtidigt som man använder dessa på ett nytt sätt för att diskutera och förhålla sig till nutida frågor om exempelvis miljö och naturvård.

Små fotspår

Sett ur ett folkloristiskt perspektiv tycker jag att Trolska skogen är fascinerande, inte minst för den lekfulla blandningen av folktro, sagoboksstämning och fantasy/lajvinsomfluenser som möter besökarna. För det är ju så, att vi inte kan återberätta eller levandegöra något utan att i någon mån sätta vår egen prägel på det och på så sätt både skapa en fortsättning på traditionen och samtidigt påverka vår tids uppfattning om vad människor trodde förr.

Mystiska små hus

Besöket avslutades med god saft- och muffinsfika på det mysiga skogscaféet och ett spännande samtal om folktro med med Helena Brusell, som är projektledare för Trolska Skogen.

Och så här vackert var det i Mellanfjärden, samhället alldeles nära trollstigen…

Mellanfjärden

We have a hulk!

Var och såg The Avengers i eftermiddags och är fortfarande nördigt lyckligt. Det är knappast någon revolutionerande folkloristisk analys att superhjältar är populärkulturens svar på gångna tiders berättelser om gudar och hjältar och att de i någon mån fyller samma sorts funktion i vår fantasivärld. Särskilt uppenbart blir det förstås när en så beprövat episkt karaktär som Tor får plats i serier och film. Och att kunna säga ”We have a hulk!”,  när livet känns farligt – det är en dröm för de flesta nördar.

Spegel, spegel på väggen där…

…säg mig vem som vackrast i landet är.

Ingen med minsta intresse för sagor och populärkultur kan ha missat den våg av sagofilmer och tv-serier med sagotema som sveper fram. Passande, med tanke på att det i år är 200-års jubileum för Bröderna Grimms sagosamling ”Kinder- und Hausmärchen”.

Barnfilmen ”Snövit”( http://www.svd.se/kultur/film/skojfrisk-version-av-sagan-om-snovit_6962319.svd) är en del av denna våg och även del av ett uppmuntrande trendbrott, från väna Disneyprinsessor till äventyrslystna actionprinsessor. Fast fortfarande vackra förstås, gudarna förbjude att en prinsessa skulle vara alldaglig, härjad eller rent av ful. Men modiga, handlingskraftiga prinsessor är inget nytt i folksagorna. Den väna, hjälplösa hjältinnan skapades i mycket då sagorna redigerades inför tryckning för att passa 1800-talets borgerliga ideal.

Själv längtar jag efter den 8:e juni och premiären för Snow white and the huntsman, det ska bli spännande att se vilken transformation motiven från sagan gör i denna förvandling till populärkultur: http://www.snowwhiteandthehuntsman.com/Image