Författararkiv: Tora Wall

Profilbild för Okänd

Om Tora Wall

Författare, folklorist och berättare, verksam vid Nordiska museet och Åbo Akademi. Intresset för folklore, kulturhistoria och människors liv nu och förr har löpt som en röd tråd genom mitt yrkesliv. En av de bästa sakerna med folkloristiken är att den rör sig både i dåtid och nutid. Det finns en frihet i att kunna studera både det förgångna och nutida företeelser inom samma vetenskap - och det ger dessutom en unik tillfälle att urskilja mönster och se sambanden mellan förr och nu.

Vintersolstånd och julöl

Publicerad den av
2

Idag är det vintersolståndet, dagen då mörkret börjar ge vika och vi åter går mot ljusare tider. Det är också Tomasdagen, den dag då  julölet skulle vara klart för avsmakning, på den tiden man bryggde sitt eget öl till jul. De sakerna hör på sätt och vis samman med varandra. Julen är en högtid där olika kulturer och traditioner smält samman till den jul vi idag känner. En fest vid midvintertid, för att fira att året vände och att våren och sommaren var på väg, hölls med stor sannolikhet under forntiden. Vi vet kanske inte mycket om dessa fester men de är grunden till den fest vi firar idag. I norden verkar det som om många olika fester hölls under vintern under vikingatid – en av dem var midvinterblotet men exakt när det hölls vet vi inte. En av de få inslag i julfirandet som vi känner till är att ”dricka jul”, som verkar ha varit en rituell skål (dryckesritualer var ett viktigt inslag i kulturen) till gudarnas ära. Ordet jul går alltså långt tillbaka i tiden och var namnet på högtiden långt innan den jul vi idag känner hade formats.

Lussekatter

Publicerad den av
4

Strax innan lucia kom min son hem från förskolan och meddelade att man äter lussekatter för att förr i tiden trodde man att den den gula färgen drev bort mörkret och skyddade mot det onda. Jag satte en klunk te i vrångstrupen och kastade mig in i en entusiastisk förklaring om folktron kring den farliga lussenatten, de traditionella formerna på julbröd och deras ursprung, ungefär när man började äta dem vid Lucia och när saffran blev en vanlig krydda. Summan av kardemumma var förstås tänkt att bli att de saffransgula lussekatterna inte har något med att driva bort mörker eller skydd mot ondska att göra men jag hade knappt börjat förrän jag blev avbruten av ett artigt: ”Tack så  mycket, det var intressant men du har fel och nu måste jag leka.”

Lussekatter

Lussekatter

Annadagen – dags att börja julstöka på allvar!

Publicerad den av
Svara

”Anna den granna, kommer med kanna.” Detta rim speglar Annadagens betydelse som märkesdag i bondesamhällets år (Anna var också namnet på Jungfru Marias mor, alltså Jesus mormor men det är av mindre betydelse i detta sammanhang :))

Det är många julsysslor som man skall ta itu med på Annadagen: julölet skall vara klart att smakas av för första gången (det är ölet som bärs fram i kannan förstås), julbaket skall påbörjas, lutfisken skall läggas i blöt och så skall man börja med ljusstöpning och julbyket. Ja, inte alltihop på en gång förstås. Det här är en uppräckning på julförberedelser som nämns i olika källor från olika delar av landet i samband med just Annadagen. Men man kan väl säga att julstöket trappades upp efter den 9:e december – det var mycket som skulle hinnas med för att allt skulle bli klart till jul.

Själv har jag börjat julbaka, det brukar jag hålla på med till nyår ungefär…

Julbak

Julbak

Andra ljuset tänt…

Publicerad den av
Svara

Idag har vi tänt andra ljuset – bara två veckor kvar. Weeee! Resten av dagen har jag ägnat åt den gamla goda traditionen att julstäda, vilket betyder att jag nu är för trött för att skriva något mer idag 😉

Andra ljuset tänt

Andra ljuset tänt

Sankt Nikolaus dag

Publicerad den av
Svara

Idag, den 6 december, är det Sankt Nikolaus dagen. Om honom berättades legenden om tre skolpojkar som på väg hem vid slutet av terminen råkade på en grym värdshusvärd. Denne mördade pojkarna och saltade ner dem i tunnor i källorna. Men nästa dag knackade en man med mantel på värdshusdörren och beställde mat. När värdhusvärden gick ner i källaren efter kött hittade han tre levande pojkar där nere. Det är en av legenderna som är knuten till Sankt Nikolaus roll som barnens helgon – och det var i denna egenskap som helgonet kom att börja dela ut presenter och godis till barnen på sin dödsdag den 6:e december (i sällskap med en elak djävulsgestalt med svans och bockhorn). Så småningom förvandlades han till gestalten vi i Sverige känner som Jultomten men mer om det längre fram.

Ps: På Gotland fick (och får kanske än…) barnen niklasgotter under kudden den 6: december – det glömde jag i år men kanske blir det några imorgon istället

Barna Hedenhös uppfinner julen

Publicerad den av
Svara

Forntid, jul, sagobönor, en sträng och tråkig (men drömmande) museiintendent, en uppfinnarpappa och två rymdraketer. Årets julkalender är perfekt för vår familj och jag älskar den! Avvaktar ett par dagar med att studera hur reaktionerna i media och på nätet ser ut – det skall bli spännande att se om det blir övervägande lovord eller om upprörda känslor kommer att svalla i år.

Bellman

Publicerad den av
Svara

Här om dagen kom min sexåring hem från förskolan och berättade sin första Bellmanhistoria:

”Det var en gång Bellman, tysken och rysken. De skulle gå in i en spökgrotta. Först gick tysken in. Då hörde han en röst som sa:

– Vill du se mina gröna ögonen?

Han blev rädd och sprang ut. Sen gick tysken in. Han hörd en röst som sa:

-Vill du se mina gröna ögon.

Han blev också rädd och sprang ut. Sen gick Bellman in. Rösten sa:

-Vill du se mina gröna ögonen?

Då sa Bellman (mamma, nu kommer det roliga!)
-Vill du se mina gröna kalsonger?

Varpå den unge mannen viker sig av skratt – och jag med! Bellman historier berättade av en sexåring är slagbart roliga. Även när man hört dem ett par gånger om dan i nån vecka 🙂

Peppar mot magsjuka

Publicerad den av
Svara

Här hemma härjar magsjukan. Fy! Det får mig att innerligt önska en omedelbar bot. Ett populärt knep, som jag bland annat hört från personal på förskolor och skolor, är att svälja hela vitpepparkorn. Det är intressant, eftersom det går tillbaka på en folkmedicinsk tradition där man tänkte att starka kryddor drev det onda ur kroppen. Peppar användes mot magproblem (och andra åkommor också.) Just nu är jag nästan frestad att prova. Fast peppar i en redan ömtålig mage…nej, jag biter nog ihop och väntar på att det går över istället.

Faran med att sova på marken. Del 3: orm i magen

Publicerad den av
Svara

Den som la sig att sova på marken och snarkade stilla med öppen mun, kunde få orm i magen sades det förr. Ormen låg sedan och gnagde i magen, vilket förstås var väldigt smärtsamt. Men man kunde locka ormen att komma fram om man höll ett fat mjölk fram för munnen, då skulle ormen komma upp genom halsen för att dricka.

Den här sortens föreställningar kom till som en förklaring till svåra magsmärtor, som egentligen berodde på olika sjukdomstillstånd. Och de berättades säkert ibland också för att skrämmas från att smyga sig undan och ta en lur i gröngräset istället för att arbeta.

Fars dag

Publicerad den av
Svara

Imorgon är det Fars dag. Inte för att vi brukar fira vare sig Fars eller Mors dag nåt särskilt men jag tror att far i det här huset skall få lite marängsviss till eftermiddagsfikat i alla fall. Någon slips skall han dock inte få (och inte min egen pappa heller.)

Jag brukar alltid få frågor om hur man skall se på ”kommersiella högtider” jämfört med ”riktiga traditioner”. Men det är ju inte så enkelt att skilja det ena från det andra – både Mors dag och Fars dag har vi fått från USA, där de instiftades av privatpersoner som ville hedra sin egen mor respektive far. De hade inga kommersiella baktankar (snarare tvärtom) men till Sverige kom dagarna ivrigt påhejade av handeln, som gärna ville se en presentdag till. Fast firande måste ju inte innebära presenter (missförstå mig inte – själv älskar jag att få paket och är inte alls främmande för att mina kära använder Mors dag som ursäkt för att ge mig ett ;)) men man behöver ju inte falla för alla reklamkampanjer som hetsar till överkonsumtion. Blommor, en kaka och något fint som man själv har pysslat ihop, det är mer än tillräckligt för att värma ett faders (eller moders) hjärta.