Idag är det vintersolståndet, dagen då mörkret börjar ge vika och vi åter går mot ljusare tider. Det är också Tomasdagen, den dag då julölet skulle vara klart för avsmakning, på den tiden man bryggde sitt eget öl till jul. De sakerna hör på sätt och vis samman med varandra. Julen är en högtid där olika kulturer och traditioner smält samman till den jul vi idag känner. En fest vid midvintertid, för att fira att året vände och att våren och sommaren var på väg, hölls med stor sannolikhet under forntiden. Vi vet kanske inte mycket om dessa fester men de är grunden till den fest vi firar idag. I norden verkar det som om många olika fester hölls under vintern under vikingatid – en av dem var midvinterblotet men exakt när det hölls vet vi inte. En av de få inslag i julfirandet som vi känner till är att ”dricka jul”, som verkar ha varit en rituell skål (dryckesritualer var ett viktigt inslag i kulturen) till gudarnas ära. Ordet jul går alltså långt tillbaka i tiden och var namnet på högtiden långt innan den jul vi idag känner hade formats.
Lindormar och Lusbrädor
Tora Wall, författare, folklorist och berättare
Lindormar och Lusbrädor 
I Sundsvalls Tidning idag står en notis om att Svenska Kyrkan gjort en undersökning där 1000 personer, 18 år och äldre, om varför vi firar julen och endast 3 procent av dessa svarade att det var en fornnordisk högtid. Av detta kan utläsas att mer information behövs eller att kyrkan har lyckats överskugga eller överta en fornnordisk högtid.
Det har nog alltid varit så att julen firats av många olika anledningar och haft olika mening för människor. Det har varit en fornnordisk högtid, det har varit en kristen högtid och för många människor idag är det en högtid som i första hand handlar om att lysa upp vintermörkret och bry sig om de man tycker om… Själv tycker jag inte att det finns något som är mer ”rätt” än något annat…det viktigaste är kanske inte vad som var först utan vad var och en vill se i sin jul idag.