Igår for jag om min praoelev in till stan för att gå på utställningarna Yokai och Sagovärldar på Etnografiska museet. Jag letade inspiration till ett bokprojekt och min prao letade inspiration för att skriva ett blogginlägg här. I Sagovärldar hittade vi en spännande monter om den kinesiska zodiaken, som fångade hennes intresse.

Min praoelev skriver om:

Den kinesiska zodiaken

Den kinesiska zodiaken består av tolv djur. Dessa är råtta, oxe, tiger, hare/kanin, drake, orm, häst, får/get, apa, tupp, hund och gris. Det finns också fem element (metall, vatten, trä , eld  och jord ). Djuren går i en tolv år lång cykel (varje år har ett av djuren, nyåret är 21 januari- 19 februari). Om man föddes i ett år som slutar på 0/1 är man metall, 2/3 vatten, 4/5 trä, 6/7 eld och 8/9 jord.  Alltså finns det en elementversion av alla djur, som då följer en 60 år lång cykel. De delas också upp i yin och yang (yin – mer passivt, feminint, kallt, yang – mer aktivt, maskulint, varmt). Yin djuren är oxe, hare/kanin, orm, får/get, tupp och gris. Yang djuren är råtta, tiger, drake, häst och hund. När man ska hitta sin zodiak (djur – element – yin/yang) ska man om man är född i januari eller  den första halvan av februari att man kanske är en del av det tidigare årets zodiak. 

Den kinesiska zodiaken används också i Japan och Korea, dock är det i Japan ett vildsvin istället för gris.

Likt den västerländska zodiaken så ges olika attribut och personlighetsdrag till de olika djuren, elementen och yin/yang. Fastän det inte längre är så vanligt så kan zodiaken användas för att se hur två personer är kompatibla och används när man ska skriva nyårsbrev (I Kina också vårfesten, Chūnjié 春节 春節  Nengajō 年賀状 / Seollal 설날).

Igår började min praoelev, som skall vara med mig under två veckor, sin praoperiod. Så himla kul! En av hennes uppgifter är att skriva texter att publicera här på bloggen. Här kommer den första!

Tomten

Tomten berättades det redan om på 1300-talet, men sägnerna var nog mycket äldre än så. Han var en del av den svenska gården i ett halvt millennium innan den moderna tomten skapades på 1800-talet. 

Han beskrevs som en kort, gråhårig gubbe med en röd eller grå mössa och ett skägg som kunde släpa flera meter bakom honom. Den svenska traditionen att sätta ut gröt till jultomten kom från dessa gamla tomtar. Man skulle sätta ut gröt med smör till dem, annars blev de arga och kunde vrida nacken på både ko och människa. Smöret var en viktig del eftersom att den före industrialiseringen sågs som en lyxvara för vanligt folk. Att den moderna tomten delar namn med det gamla väsenet är kanske lite konstigt eftersom att den gamla tomten inte alls var glad och givmild, han var ganska rakt motsatsen till det eftersom han beskrevs som butter och lättstörd.

Den gamla tomten brydde sig sällan om de faktiska människorna och mer om gården och dess djur, då han kunde leva i flera hundra år, ville se till att gården mår bra. Han beskrivs som att ha varit stark som sju män fastän han var så liten och skruttig.

Källor:

Nordiska väsen av Johan Egerkrans

Svenska folksägner av Bengt af Klintberg

Folktrons väsen. Encykolpedi av Tora Wall