Igår började min praoelev, som skall vara med mig under två veckor, sin praoperiod. Så himla kul! En av hennes uppgifter är att skriva texter att publicera här på bloggen. Här kommer den första!

Tomten

Tomten berättades det redan om på 1300-talet, men sägnerna var nog mycket äldre än så. Han var en del av den svenska gården i ett halvt millennium innan den moderna tomten skapades på 1800-talet. 

Han beskrevs som en kort, gråhårig gubbe med en röd eller grå mössa och ett skägg som kunde släpa flera meter bakom honom. Den svenska traditionen att sätta ut gröt till jultomten kom från dessa gamla tomtar. Man skulle sätta ut gröt med smör till dem, annars blev de arga och kunde vrida nacken på både ko och människa. Smöret var en viktig del eftersom att den före industrialiseringen sågs som en lyxvara för vanligt folk. Att den moderna tomten delar namn med det gamla väsenet är kanske lite konstigt eftersom att den gamla tomten inte alls var glad och givmild, han var ganska rakt motsatsen till det eftersom han beskrevs som butter och lättstörd.

Den gamla tomten brydde sig sällan om de faktiska människorna och mer om gården och dess djur, då han kunde leva i flera hundra år, ville se till att gården mår bra. Han beskrivs som att ha varit stark som sju män fastän han var så liten och skruttig.

Källor:

Nordiska väsen av Johan Egerkrans

Svenska folksägner av Bengt af Klintberg

Folktrons väsen. Encykolpedi av Tora Wall