Jag sitter med en kopp te och skriver vid köksbordet medan åskregnet smattrar mot fönstret. Vi är nyss hemkomna från en resa norröver och ett äventyrligt besök i Hälsingland och Trolska Skogen ( http://www.trolskaskogen.se/ ) där man kan gå trollstigen genom den vindlande, vackra skogen.
På väg genom skogen
Först träffade vi fen Gullfina, som lånade oss en magisk bok som vägledning när vi gav oss av på vandringen.
Farmor läser i Gullfinas bok
En skyddande amulett fick vi också med oss och det kan ju vara bra att ha i trollskogen.
Amuletten
Många underliga varelser mötte vi på vägen och mycket fick vi lära oss om både det ena och det andra.
Vem bor här?
Att vara folklorist kan ibland vara mycket farofyllt….
Smaug?
Folklorist trotsar faran
För mig var besöket spännande på flera sätt. För ungefär ett år sedan skrev jag en text om folktro till Trolska skogens hemsida (http://www.trolskaskogen.se/show/object.asp?oid=80) och ända sedan dess har jag varit väldigt nyfiken på hur det ser ut i verkligheten. Nu vet jag!
Vitmossa
Hur vi idag förhåller oss till och använder oss av äldre dagars folklore är ett område som intresserar mig mycket. I Trolska skogen arbetar många människor ideellt både för att på ett fantasifullt sätt sprida kunskap om folktro, sagor och sägner samtidigt som man använder dessa på ett nytt sätt för att diskutera och förhålla sig till nutida frågor om exempelvis miljö och naturvård.
Små fotspår
Sett ur ett folkloristiskt perspektiv tycker jag att Trolska skogen är fascinerande, inte minst för den lekfulla blandningen av folktro, sagoboksstämning och fantasy/lajvinsomfluenser som möter besökarna. För det är ju så, att vi inte kan återberätta eller levandegöra något utan att i någon mån sätta vår egen prägel på det och på så sätt både skapa en fortsättning på traditionen och samtidigt påverka vår tids uppfattning om vad människor trodde förr.
Mystiska små hus
Besöket avslutades med god saft- och muffinsfika på det mysiga skogscaféet och ett spännande samtal om folktro med med Helena Brusell, som är projektledare för Trolska Skogen.
Och så här vackert var det i Mellanfjärden, samhället alldeles nära trollstigen…
Mellanfjärden
Lindormar och Lusbrädor 
Vem skrev den första nordiska berättelsen om skogsrået?
Svår fråga att svara enkelt på! Den första berättelsen om skogsrået vet vi inte hur gammal den är, eftersom föreställningen föddes i den muntliga traditionen. Skogsrået omnämns för första gången – som jag känner till – på 1600-talet i skrift.
Verkar vara fint där, hur länge har älvorna levt och hur såg de ut?
Älvor har funnits med i föreställningsvärlden sedan medeltiden (det har diskuterats fram och tillbaka om hur släktskapet med forntidens alfer ser ut (förutom att ordet älva är en femininform av alv) men de berättarmotiv som är knutna till älvorna finns belagt fört i medeltida källor.