Staffan stalledräng är från början Sankt Stefano, som enligt medeltida legender var Kung Herodes stalldräng. Stefano såg stjärnan över Betlehem först av alla och han sa då till konungen att stjärnan var ett tecken på att det fötts ett barn som skulle bli en mäktigare härskare än Herodes själv. Denne svarade att det var troligare att den stekta tuppen på bordet framför honom skulle stiga upp och gala. Och genast kom tuppen till liv och gol ”Kristus är född.” Herodes lät då stena Stefano till döds.

På annandagen, Sankt Stefanos helgondag, red man ikapp med hästarna så tidigt som möjligt på morgonen. Helst skulle man ut innan gryningen då stjärnorna, liksom i visan, på himmelen blänka. Målet för kappritten var en nordrinnande bäck eller kanske en källa vars vatten ansågs speciellt kraftfyllt. Det fanns dels ett praktiskt syfte med seden: hästarna fick komma ut och springa under den annars stillsamma julen, och dels en magisk: det kraftfyllda vattnet skulle göra hästarna starka och friska under det kommande året.

Efteråt red staffansryttarna runt i gårdarna och sjöng för att få mat eller brännvin att ordna ett staffansgille för ungdomarna med på kvällen.

Snickars Emelie Eriksson kör med en av sina hästar på Tomteland. Foto: Tora Wall