Ibland blir jag trött på att det alltid pratas om katten som otursbringare och djävulsdjur när det gäller folklore. Så därför tänkte jag nu balansera bilden genom att skriva några rader om katten som lyckobringare. För den rollen hade katten också i folkloren (jag älskar hur folktron så ofta motsäger sig själv)!
Särskilt fyrfärgade katter sades bringa lycka till hemmet men alla hem där katten trivdes och mådde bra blev lyckliga – vantrivdes katten blev det däremot gräl och osämja på gården.
Man kunde också låta katten visa hur livet i ett nytt hus skulle bli. Innan man själv klev in genom dörren för första gången kastades (lite mjukt och försiktigt, får vi hoppas) katten in genom dörren. Stannade den kvar där inne var det ett tecken på att det skulle bli ett lyckligt och hemtrevligt hem men vände den tvärt och sprang ut var det inte något gott tecken.
En sedvänja som vi fortfarande har kvar (fast kanske laddad med en annan innebörd) var att aldrig ge bort en katt utan att ta en slant i betalning. Annars gav man bort lyckan katten hade med sig samtidigt med katten.
Och slutligen vill jag påminna alla om talesättet ”Det är ingen ordning”, sa katten som blev utslängd på julafton. På julaftonsnatten sades det nämligen att djuren kunde tala människospråk och denna natt skulle både hunden och katten få vara inne och smaka på samma goda mat som människorna fick att äta.
Lindormar och Lusbrädor 
Nu har du skrivit om något som ligger mig mer än varmt om hjärtat och som jag vill veta mer om, dvs våra fyrtassade vänner, de som fått ett sånt orättvist dåligt rykte bakåt i tiden och som väl tyvärr fortfarande för en del är som slit och släng. Månne det inte finns fler katthem för dessa övergivna än ålderdomshem???? Men två av dom är adopterade av Simbor, Piraten och mig.
Undrar hur det gått för oss förr i tiden – ensam dam i sina bästa år boendes tillsammans med tre svarta musketörer och som senaste tillskott Amber, som är om möjligt mer än fyrfärgad i alla sina sköldpaddsschatteringar!
Sant är också att då vi flyttade in här lät jag simbor och Piraten tassa in först och sen satt de på pass i ett fönster ovanför garaget och kontrollerade att allt flyttades in i rätt ordning!
Att det dukas ett riktigt litet julbord till dom med julduk och delikatesser kommer nog heller inte som en överraskning för dig! Pratar med varandra gör vi dock hela året om än inte med människoord!
Nä, det gör det inte. Det finns nog få katter som har det så bra som de som bor med dig:)
På tal om att ha det bra: tamkatterna var inte helt nollade på medeltiden utan landskapslagarna visar att en tamkatt i Östergötland och Svealand betraktades som en om än obetydlig ekonomisk tillgång, alltså den som stal eller avlivade en annans katt fick betala snattarebot, i början av 1300-talet runt 1 öre. ”Nu stial man inne under lase …. fulder thiufnather: ther ma hanbinda maeth ok up haengia. for utan hund ok kat. höns ok gas: stial han nakuat therra tha böte snattara bot …säger vådamålsbalken i Östgötalagen. Att senare Birgitta, hon den heliga omnämner en katt som varande i det närmaste värdelös visar en annan litet tristare syn på våra fyrtassingar
Mycket intressant! Och jag har ändå aldrig gillat Heliga Birgitta nåt vidare:)