Jag har för några dagar flytt vardagens plikter för att ostört kunna koncentrera mig på att skriva en artikel om idealism vs. kommersialism i förhållande till folkloreturism, vilket är mer intressant än det kanske låter. Men det är ändå svårt att koncentrera sig när vårvärmen äntligen har kommit och fåglarna kvittrar utanför.

Den här tiden på året var i folktron fylld av varsel och tydor inför framtiden. Kanske inte så konstigt då naturen nu vaknar ur den långa vintersömnen och allt tycks nytt och hoppfullt. Samtidigt visste man förr att det hårda, och livsnödvändiga, arbetet med sådd och skörd låg framför en. Allt hängde på att vädret blev som det skulle, att sommaren inte blev för torr men inte heller regnade bort. Slog skörden fel var hunger att vänta.

Årets första fjäril har jag sett och den var ljus, vilket lär vara ett gott tecken. Årets första gök har jag också hört men jag blev inte klok på från vilket väderstreck (kanske lika bra det för det är egentligen bara västergök – bästergök – som är något att stå efter).

Och så har bina börjat surra runt kuporna. Dem skulle man hålla sig väl med, och inte glömma bort att gå till kuporna ibland, för att berätta om vad som hände på gården.